tisdag 20 november 2012

En sån dag....

I går morse vart jag ju tvungen att cykla in till psyk i -5 grader.
Kan säga att det var förbaskat kallt.
När jag väl kom dit och anmälde mig i receptionen så tittar dom mycket förvånat på mig och säger,
- Men har ingen ringt till dig?
- Till mig, nej då, svarar jag
Men dom skulle ju ringa dig direkt efter morgonmötet för det har blivit ändrat i bokningen så du har tid i morgon i stället.
Ganska så irriterad så lommade jag i väg därifrån.
Hallå, vad är det med min tid som alla tydligen tycker att dom kan slösa med hur som helst?

Nåväl i morse klev jag upp 04.00, då gav jag upp.
Klockan 07 ringde älskade E för att höra att jag var vaken.
Då hade jag som sagt varit klar i flera timmar..

Å så cykelturen in till byn och bergsbestigningen upp till psyk.
Det är givetvis på en topp i byn.
Å sen fick jag träffa en helt underbar läkare som om jag förstod saker och ting rätt kommer att ha hand om mig.
En sån liten kvinna som var som överläkarfarbrorn.
Det bara klaffade.

Sen när jag väl kom hem ringde jag en snabbis till chefen och sa att hon kan glömma företagshälsovården, dit går jag inte tillbaka.
Så ringde jag föräkringskassanskvinnan och hörde mig för vad som gällde framöver och så beskrev jag min situation idag.
Jo jag kan visst få vara sjukskriven längre än 360 dagar beroende på diagnos och just nu såg hon inget som skulle ställa till det för mig med tanke på skicket jag är i.

Jag tror inte att hon skulle vilja krypa in i mitt skinn.....

Å nu är jag aptrött.
Har gjort för mycket i dag.
Pratat med för många men å andra sidan är det gjort nu.
Jag behöver inte ha kontakt med dem mer på länge.
För mig räcker det med psykiatrin....
PUH!

Väl mött alla fina!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Vilka stordåd.

    Andas och vila.

    Kram.

    SvaraRadera
  2. Du har gjort tillräckligt. Önskar jag kunde hjälpa dig med din trötthet. Med din sorgsenhet. Och karlar? Ähhhh... Och skit.

    Kramen om!

    SvaraRadera