tisdag 13 november 2012

Ångesttisdag...

Gårdagen var gårdagen.
En mycket jobbig dag i det stora hela men med några ljuspunkter.
Mina barn.
Samtalet med äldsta dottern, min fina Maxi.
Våra tårar som flöt samman.
Gemenskap i det ovissa och ändå förankrad i kärleken till varandra.

Ångesten rev och slet nästan sönder mig.
Jag höll på att krypa ur skinnet på mig själv.
Det fanns ingen ro, ingen vila.
Jag kunde inte ens lägga mig ner i sängen fast jag var så djuriskt trött.
Jag bara väntade att det skulle bli kväll så jag kunde ta min tablett.
Tabletten som skänker mig vila, tomhet och ro.
Tabletten som jag nu inte får ta så många av....

Till slut blev det kväll så jag tog tabletten samt mitt drömpiller.
Gjorde kväll och kröp ner i sängen och fångades upp av en ytterst djup, drömlös sömn.

I dag då jag vaknade så var barnen puts väck.
Jag hörde inte när de klev upp.
Jag hörde inte ytterdörren stängas.
Skönt!

Gjorde mig snabbt iordning och cyklade in till byn och hämtade ut mer medicin på apoteket.
Så nu är det gjort.
Väl hemma har jag satt en deg.
Det ska bli kanelbullar.
Jag orkar egentligen inte men jag tvingar mig.
Å barnen blir lyckliga och det är ett värde i sig.

Ångesten får mig skakig, händerna darrar som asplöv.
Hjärtat håller på att hoppa ur kroppen.
Det kryper i skinnet.
Jag är vilsen, rastlös, frustrerad...
Elefanten som trampar på bröstkorgen är stor idag.
..men snart ska jag ta tabletten så då kanske det känns lättare.
Den tar liksom udden av värsta känslan.
Det går inte över men det blir mer uthärdligt...

Hur kunde det bli såhär?

..men jag ska återta mitt liv.
Jag ska återta mig själv.
Så småningom.

Nu ska jag uthärda en timme till, bara en timme till innan någon form av frid sänker sig över mig.
Bara en timme till.
Det måste jag klara...

Väl mött alla fina!

Kramen om!

6 kommentarer:

  1. Vad skönt att få se barnen. De kan ju verkligen ge en kärlek!

    Och bra att du ändå bakade till dem trots att du mår som du mår. Då har du ju iallfall gjort något och försökt. Jag tror nog att de tyckte om att du gjorde det.

    Kram fina du <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh ja de älskade mina kanelbullar men då är jag en djävul på att baka oxå...'S*

      Radera
  2. Men hu vad du har det jobbigt, jag har lite svårt att förstå hur allt kunde bli som det blev ...men du bakade o det är ju bra ta hand om dig å kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mest troligt Eva för att de varken såg eller lyssnade på mig när jag försökte att förklara hur dåligt jag mådde/mår.
      Att kriga sig fram och inte bli trodd, det är inte bra för psyket...

      Radera
  3. Ohh, jag sänder djup och skön sömn och ett uppvaknande utan ångest med vit magi till dig! Skönt ändå att du äntligen träffat läkare som hjälper dig på riktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu är inte nattsömnen så stort problem.
      Det är värre att ta mig genom vakentiden på dagarna.

      Radera