onsdag 7 november 2012

Värsta jobbigaste dagen ever...

...eller något liknande.

Jobbig har den varit.
Ytterst turbulent.
Helt oväntad på något vis.
Fast jag borde kanske anat...

Gick in till byn i stormen i morse.
Var mer död än levande när jag kom in till läkaren.
För första gången så tog hon mig verkligen på allvar.
Lyssnade på mig.
Såg ut som en fågelholk hela tiden.
Jag har som sagt försökt att få henne att förstå tidigare men känt att jag inte fått henne att göra det.
Hon har varit så fullt uppe i sitt race-att få mig tillbaka till arbetet så fort som möjligt.

I dag lyssnade hon och Jisses vilken cirkus det blev.....
Där mitt bland chef och försäkringskassan.
Å så jag som helst av allt bara ville försvinna från jordens yta., för en stund i alla fall.
Det blev ringt upp till psykiatrin och jag blev tvångsförflyttad dit sådär bara på direkten.
Jag har själv påtalat det men trodde inte det skulle bli på detta viset.
Min chef följde med så jag säkert skulle gå upp dit.
Fattar ni, min chef!

Ja se så går det om man berättar om de besynnerliga tankar jag har haft de sista veckorna.
Tankar om att det skulle vara skönt att bara somna in, slippa skiten.
Då blir det akut..

Å själv tänker jag liksom, men om jag inte berättat då.
Hade jag vart tvungen att börja introduceras på mitt jobb i så fall?
Hur hade det gått?

Nåja, väl på psykiatrin så fick jag samtala i tre omgångar med läkare och slutligen överläkaren.
De ville bums lägga in mig på direkten.
Det ville inte jag!

Överläkaren var en fantastisk man.
Han bara läste av mig.
Ställde frågor som fick honom att se mig för den jag var och den jag är nu.
Han ttom såg min ångest och hur vansinnigt ont jag har i kroppen.
Jag menar han SÅG verkligen mig.

Helt otroligt, som jag kämpat med läkarna jag haft på företagshälsovården.
Å nu bara, sådär, enkelt, smärtfritt.
Fast smärtfritt var det egentligen inte.
Jag är helt dyngslut.

Kontentan är att jag får ångestdämpande , tre gånger om dagen för att förhoppningsvis få mig att slappna av tillräckligt på kvällarna så att sömnpillren hjälper.
Han tyckte att min medicin var schysst men vi får se, vad som händer.
Å så avslutade han med att nog ska vi försöka hjälpa dig att komma på fötter och må bättre.

Nästa vecka ska jag på återbesök och så ska vi utvärdera hur det funkar med de nya tabletterna, om någon justering behövs och hur vi ska fortsätta som.

Ja men förstår ni varför jag är som en urvriden disktrasa.
Totalt slut på och ändå lättad!!
En tvetydig känsla.

Hoppas ni haft en lugnare dag än jag.

Väl mött alla fina!

Kramen om!

9 kommentarer:

  1. Men, vad skönt att få bekräftelse på det "onda" och hopp om bot och bättring!
    Ta det lugnt i kvällen, önskar dig en god natts sömn när det blir dags ... så kommer nya dagar och bättre tider ... vartefter!/Mormor

    SvaraRadera
  2. Så fantastisk att de äntligen ser dig och dina problem. Hoppas att de kan hjälpa dig på ett mycket bättre sätt nu! Skickar extra värme och omtanke och önskar dig en djup och skön sömn i natt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Freja. Mitt hopp är högre än tidigare...

      Radera
  3. Du skulle lagt in dig, det gjorde jag när jag mådde som sämst o det var det bästa. ha det gott !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har funderat på det, men som sagt har barnen nu...

      Radera
  4. Men fy så jobbigt!
    Jag har varit med om det där, att de vill lägga in en direkt (för mej pga ätstörningarna). Så jäkla pinsamt när man försöker se ut som om man har nån stolthet kvar. Jag slapp med.
    Den där överläkaren, hoppas du kommer att få fortsatt kontakt med honom. Det är ju så skönt när folk behandlar en som en människa och inte som något de bara vill lösa på en gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte tid hos överläkaren på återbesöket men de verkar konferera med honom hela tiden.

      Radera
  5. Tänker på dej och hoppas att du mår bättre <3 Vad jobbigt du har det nu. Stackars dej!

    Kram!

    SvaraRadera