fredag 14 december 2012

Svårt att sova...

...lätt att vakna.
Ja det är samma trams som alltid.
Det går inte att sova när kroppen är spänd som en fiolsträng.
Det går inte att sova när kroppen värker sönder.
När den äntligen somnar är det bara för korta stunder.
Det är alldeles på tok för lätt att vakna.

Märker att jag lyckas drömma konstigt de få stunderna jag lurar in.
Helt obegripliga drömmar.
Ofta på snudd till mardrömmar...
Kanske beror det på medikamenten jag stoppar i mig, vad vet jag?
Eller så är jag i en sån period!
Det konstiga är att jag liksom hinner drömma under mina korta sömntider.

I dag är det fredag och för de flesta, äntligen helg!
Vara hemma med familjen, julstöka och umgås med barnen, maken/makan om det finns någon sådan.
Slå in lite klappar, koka lite knäck och göra andra julgotter, baka en saffranskaka.
Äta gott vid vackert dukat bord och kanske något blodrött gott i kristallglasen.
Träffa vänner över en glöggafton eller ta en öl på en trivsam pub.
På helgerna händer lite allt möjligt i vårt avlånga vackra land.

Själv kommer jag att vara ensam som jag skrev i förra inlägget.
Försöka fördriva tiden så gott jag kan och förmår.
Det konstiga är att jag i grund och botten gillar ensamhet.
Jag drar mig ofta undan och umgås bara med mig själv.
Jisses så mycket skoj jag haft i mitt kök under åren som gått.
Jag trivs med mig själv...
...men just nu är den svår att uthärda.
Så många tankar som försöker tränga fram i min tröga hjärna.
Så mycket saknad efter det som var och kunde ha vart.
Så mycket smärta inom mig som så lätt väller fram när jag är ensam.
Å så ångesten som nästan ibland tar livet ur mig..

Nej, just nu är det inte trivsamt att vara ensam.
Visst har jag vänner men de flesta har sina familjer som tar upp tiden.
Det vanliga dilemmat..
De flesta av mina allra bästa vänner bor inte här i min lilla by.
De är utspridd över landet så då blir det telefonkontakt.



Ensamhet




När skymningen
faller
ger smärtan sig
tillkänna
smärtan
över ensamheten
ensamheten
som blir värre
när natten nalkas
där natten tar vid



aldrig tidigare
har den känts
så vidkommande
så uppriktig
som när natten slukar
ensamhetens kalla
källa



aldrig tidigare
trodde jag
att det skulle
göra så ont
att vara ensam
känna ensamhetens kalla lågor
omfamna hela
kroppen



eremiten i mig
ger avkall
på sig själv
när smärtvåg
efter smärtvåg
sköljer över
mitt tomma skal
mitt alltför
kalla hjärta



ensamheten
är svår att
uthärda


jag hoppas att gryningen
ger mig
den ro
jag så väl 
förtjänar


Så kan det kännas särskilt när den inte är självvald.
Jag ska ändå försöka härda ut.
Försöka se till att jag får en så fin helg som möjligt.
Å om jag drabbas av icke-varandet som drar ner mig i djupet så ska jag ringa jouren.
Det har jag bestämt så jag får lyda mig själv.

I dag har jag i alla fall ett läkarbesök under förmiddagen.
Jag gissar på att hon kommer att vilja byta ut de ångestdämpande jag tar i dag mot en mildare sort.
De jag tar i dag sätts oftast bara in i ett väldigt akut läge och under en viss tid.
Nåja får väl se vad som bestäms.
Det känns skönt att inte chefen och försäkringskassan kommer att sitta med under mötet som jag fått ha det på det tidigare stället jag gick på.
Jag är glad att jag kommit från företagshälsovården, mycket glad.
Det räcker gott och väl att bli granskad under lupp av en läkare, skönt att slippa de andra mer oroande elementen.

När jag sen kommer tillbaka till min grotta ska jag ringa min fina Pappelino som jag lovade i går.
Han vill givetvis veta hur det gått hos läkaren och vad som bestämts.
Han bryr sig enormt mycket om sin dotter även om han inte riktigt förstår.
Han är född i fel generation...men han lär sig med tiden...
Jag är väldigt glad att jag har honom.
Han ställer upp i vått och torrt när jag så väl behöver honom.
Vi älskar varandra!

ha nu en finfin fredag!

Kramen om!



8 kommentarer:

  1. Du är inte ensam..
    Även om det kanske verkar på ytan som att jag fungerar o mår "bra" så är ensamheten jobbig..
    Att inte få det man vill ha...
    Veta hur det kunde varit om livet inte hade jävlats..
    Kram..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår, det går att läsa mellan rader...
      Kram

      Radera
  2. När jag har svårt att sova så brukar jag be barnen sova i samma säng som mej. Så att när jag vaknar så slipper jag känna mej ensam och kan krama om dem och sen sover jag hyffsat sen.

    Vad bra att du har Pappelino. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina barn är ju inte så små. De jag har hemma nu är äldsta Maxi som fyller 20 snart och grabben Mini som är 13....
      Ingen av dom vill dela säng med deras ömma moder...
      Kram på dig!

      Radera
  3. Så jobbigt att inte kunna sova hoppas det löste sig till slut o att du får en skön dag kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo sömnen är apjobbig men jag är på något vis van...
      Kram

      Radera
  4. Ååh! Vad jag skulle vilja sitta här och dricka det där röda i kristall glas med dig.
    Fixa till oss och fnittra för att sedan ut och röja som man gjorde förr.
    Kom hit vetja?

    Kramar i miljoner / Jane

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt lät bra förutom krogen för det har jag ingen ork för...
      Du är en riktig raring!
      Varma kramar!

      Radera