torsdag 13 december 2012

Tröttheten...

...håller på att ta livet av mig.
Jag är trött jämt.
Hela tiden.
Gör jag någonting så håller jag på att svimma av trötthet.
Å så kommer det att förbli under en tid trodde människan jag träffade på psyk i Tisdags.

Det var ett helt okey möte.
En äldre kvinna med gedigen utbildning som jobbat länge inom psykiatrin och som enbart jobbar med samtalsterapi.
Hon sa att jag inte behövde oroa mig för att jag skulle vara någon quick-fix.
Att det inte handlar om att lappa ihop mig så fort som möjligt så att jag snarast kan gå tillbaka till arbete.
Hon sa att detta kommer att ta tid....

Å det låter ju bra i mina öron!

....men det tog på.
Att träffa en helt ny människa igen.
Att vända ut och in på mig själv.

Det resulterade i att jag låg i princip hela dagen i går.
Förutom att jag lagade middag förstås.
Kan ju inte låta barnen svälta ihjäl.

I morgon har jag tid hos läkaren.
Vet inte riktigt vem det blir men jag hoppas att det är samma läkare som sist.

Nätterna fortsätter vara usla.
Jag kommer inte ner i djupsömn trots alla piller.
Jag dvalar mest och är fullkomligt medveten om allt runt omkring mig som den nattliga biltrafiken för att ta som ett exempel.
Det bara fungerar inte just nu.
Å jag bär inte tröttheten så bra.
Den får mig att vilja gråta men det går inte heller.
Jag har stängt ner mig helt.
Känner mig så känslokall.

I morgon så växlar barnen boende efter två veckor hos mig.
Jag gruvar mig redan.
Jag har försökt tänka ut vad jag ska ta mig för i helgen.
Som att slå in julklapparna.
Se på twilight sagan..
Försöka att inte rasa ner i det nattsvarta hålet, vakumet, bubblan av icke-varande där jag inte vet vad hjärnan ställer till med.
Jag har lovat hon på psyk att ringa jouren om jag hamnar där och inte vet vad jag kan ta mig till.
Jag har lovat...

Å eftersom jag inte riktigt litar på mig själv när jag är ensam så känner jag stark oro inför veckan som kommer.
Pappelino ringer och kollar upp mig, nu mer än vanligt.
Älskade E gör likadant.
Hoppas att det hjälper...

Nu ska jag fortsätta mitt kaffedrickande och sluta jiddra här.
Ha en härlig dag!

Kramen om!

12 kommentarer:

  1. Ja den där tröttheten gör en knäckt. Men du nu ringer du nån om det blir övermäktigt för dig!!! Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tröttheten är inte att leka med.

      Radera
  2. Förstår dig, men försök att se det svarta hålet som historia eller lägga det bakom digom så bara för julen ...se film som du sa o fixa med julklappr ta hand om dig ....vi bryr oss om dig här oxå så glöm inte det å ha en fin lucia dag kramar om dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det svarta hålet kommer när det vill. Tyvärr....
      Men självklart föröker jag ta hand om mig själv så gott jag förmår.

      Radera
  3. Så jobbigt att inte få sova och sen ändå vara så där trött. Jag vet hur det är. Piss.
    Smart av dig att göra upp planer för vad du ska göra. Och så ringer du jouren om du känner att det går över styr. Kram.

    SvaraRadera
  4. Har du ingen vän eller väninna som kan komma över till dig och ta en gigantisk filmhelgs maraton...
    Jag tror inte att det är så klokt att du är ensam längre stunder när du svajar så.
    Fina goa du. Jag har varit där du är och ibland ser man ingen annan utväg men den finns jag lovar dig det.

    Jag tycker att du är jätte stark som berättar och skriver om dert.
    Jag önskar att jag hade gjort likadant.
    Men jag skämdes nåt så vansinnigt så det var bara min man som visste om hur illa ställt det var med mig.

    Jag provade 10: talet mediciner och det funkade inte på mig. Jag blev jätte dålig i magen och väldigt trött.
    Sedan efter mycket övertalning så tog jag ECT-behanlingar och det räddade mitt liv.
    15 st tror jag att jag fick.
    Det låter otäckt men det är ingenting jämförelsevis med dom där hemska pillren dom ville stoppa i mig.

    Jag har massor med tid att lyssna och har heller inga barn i helgen så skriv ett mail om du vill prata så får du mitt telefon:nr
    Vi är många som vill ha dig kvar här vännen.
    Ha en jätte fin Lucia dag nu.

    Kramar i massor finaste och bästatse du / Jane



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jane för din långa fina och omtänkasamma kommentar.
      Jag ska ha det i åtanke..
      Kram

      Radera
  5. Håller med Jane, ensamheten är inte alltid bra. Om du kan träffa din pappa å fika ibland. Det lilla kan betyda så mycket....Du får skriva till mej om du vill, det vet du. Jag ska till Malmö över helgen....men nu ska jag till bilverkstaden å fixa trasigt halvljus på Volvon. Hör av mej sedan. Mej slipper du inte...kram Magdalena

    SvaraRadera
  6. Skriv här! Det kanske mildrar ensamheten.. Jag tänker på dig!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer att sakna dina ord i din blogg.
      Kram

      Radera