tisdag 29 januari 2013

Dagen efter, dagen efter, degen efter....

Så då är jag mitt i natten igen.
I går natt kunde jag inte sova.
Inte i natt heller.

Jippiiiiii!!!!

Eller Not!

Har vart och prata med terapeuten i dag.
Tror att det är varför jag mår pest nu.
Alla skitminnen som dyker upp som jag inte vill kännas vid.

Tänker tillbaka till för nästan ett år sedan, då jag blev sjukskriven.
Då var det inte lätt men med månaderna på den företagshälsovården så blev jag bara sämre och sämre.
Låter bissart  men då lyssnade inge på mig.
Jag föll hårdare än jag tidigare gjort.
Å det är väl oxå mitt fel som inte fick dem att förstå.
Men då handlade hela min sjukdomsbild att jag skulle komma tillbaka till arbete så fort som möjligt;;




Jag var mörkhårig, å hade inte ork för någonting.
Detta är ett foto från i våras, något pimpad men jag minns exakt när det blev taget.
Fick en förfrågan om ett foto och tänkte, ja men varför inte.
Jag skickar som jag ser ut, skrämmer säkert ihjäl personen i fråga.

Gjorde jag kanske inte men det blev inte bra ändå..

Nåväl det var då, Fotot alltså, och nu är nu.
Just nu har jag haft ett levande hell.
Vart tvungen att ringa psykjouren.
Prata bort lite ont.
Inte göra mig illa trots att jag velat.

Nope, dagen blev inte bra!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. INte lätt är livet inte och samtal kräver. Synd att du inte blev lyssnad på...

    SvaraRadera
  2. Det är väl fan att det ska vara så svårt att LYSSNA. Och de här nätterna nu med måne och allt.... nej hu vale.

    Jobbigt med minnen och samtal. Man drar sig för det. Skitjobbigt. Kram.

    SvaraRadera