lördag 19 januari 2013

Det kanske är något fel på mig...

Något himla allvarligt fel alltså.
När jag tittar tillbaka och ser mina relationer i vitögat och inser att de på något vis inte fungerat för mig så kanske felet ligger hos mig.

Jag kanske kräver för mycket, eller så för litet.
Jag kanske inte har varit någons drömkvinna, en kvinna man vill behålla för alltid.
Jag kanske varit leksak, någon som förströr och roar, en stund.
Jag kanske helt enkelt inte varit tillräckligt bra.

Då spelar det ju knappast någon roll att jag är, enligt mig själv och många andra, en femjävel på att laga god mat. (Å som de flesta vet så är en väg till mannens hjärta via magen)
Duktig på att baka bröd och annat smarrigt.
En god lyssnare.
En som pratar mer än gärna.
Någon som stöder och stöttar.
En god sexpartner som är oblyg och utan hämningar och som gärna överaskar.
Kärleksfull.
Ömsint.
Kramig.

Men jag är värdelös på att vara sjuk.
Jag blir lätt irriterad på oförstående människor.
Jag gillar inte besserwissers.
Jag städar bara när jag måste, men har ändå ordning.
Jag måste vila flera gånger om dagen för att orka vara trevlig.
Jag kan bli heligt förbannad när jag blir orättvist behandlad.

Ändå har jag förmågan att njuta av det lilla som livet kan ge.
Jag kräver inte dyra presenter och blommor hela tiden.
Jag shoppar sällan så jag är inte dyr i drift.

Det enda jag vill är att bli bra bemött.
Respekterad.
Älskad för den människa jag är.
Sedd, utan klängighet.
Behövd.

Något allvarligt fel må det vara på mig då jag ändå aldrig lyckas.....

Kramen om!

6 kommentarer:

  1. Nädu. Det är inge fel på dig inte.

    SvaraRadera
  2. Du - (med risk för att bli väldigt personlig, så jag ber om ursäkt redan på förhand!) Det är inget fel på dig. Alls. Lika lite som det är fel på de flesta. Du har "bara" tyckt för lite om dig själv. Hela tiden.

    Ta hand om dig! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du får vara personlig då jag ger ut bitar av mig själv och jo du kan ha rätt. Bara lite svårt att se helheten ibland, varför man gjort och hamnat i vissa situationer.Tyckt för lite om mig själv, ja det kanske är så enkelt...
      Kram

      Radera
  3. Vet du! Jag tycker som dej. Man vill bli respekterad för den man är...annars får det vara känner jag. Drömprinsen har inte kommit fram ännu...men det finns en till alla:-) Visst är det bra:-) Ta hand om dej. Kram

    SvaraRadera
  4. Det är absolut inget fel på dig, men de män du träffat kanske haft egna issues som de inte klarat av...

    SvaraRadera