lördag 26 januari 2013

Sorgsen och vemodig...

Vaknar återigen en morgon och känner mig sorgsen och vemodig.

Vet inte riktigt vad som hände i går.
Det var ju ganska så full rulle så jag var riktigt, riktigt trött i hela kroppen och hela sinnet när min fina Pappelino och Maxi åkt härifrån.
Jag pratade en lång stund med älskade E och sen försökte jag koppla av, låta dagen rinna av mig.
Ringde Mr J, så vi snackade bort en stund.
Efter det samtalet insåg jag att jag inte fått i mig något på hela dagen så jag värmde mat om jag åt i sängen.
Klockan var då närmare 20.
Såg "På spåret", drack kaffe.
Bestämde mig för att göra en tidig kväll så jag kröp ner vid 22.

Väl i sängen så vet jag inte vad som riktigt hände.
Jag började störtgråta.
Kunde inte sluta.
Jag grät så jag trodde att hjärtat skulle brista.
Kudden blev genomblöt av mina tårar.
Jag grät mig till sömns.
Vet inte riktigt varför.
Inget särskilt hade hänt över dagen.
Jag klurade inte på något när jag lade mig.
Det bara kom....

Å i dag vaknade jag till samma känsla.
Känner mig sorgsen och vemodig.
Ensam.
Liten.

Jag hoppas att det går över för i dag så blir jag hämtad och ska vara med på en överraskningsfest.
Jag blir hämtad några timmar efter lunch.
Därav smörgåstårtetillverkningen i går.

Jag måste duscha och tvätta håret i dag.
Det blir dagens göromål.
Å så blir det att vara social under kalaset.
Så det nöjer jag mig med för denna dag.

Nu är kaffet klart så här ska drickas..

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

3 kommentarer:

  1. Men jisses bara en gråtattack så där helt plötsligt.
    Hoppas dagen gjorde dig på bättre humör.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det var bra att du tillät dig att gråta ut. Även om det inte känns bättre än så är det bra att du inte knyter ihop allt inom dej.
    Jag har själv gråtit i veckan och känt mej liten och rädd så jag förstår din känsla.
    Hoppas det känns bättre snart.
    Kram! <3

    SvaraRadera
  3. När jag var som värst däran i min stressjuka så grät jag ibland av ren trötthet! Det är som att kroppen inte orkar något mer och för att hindra mig att komma på nån aktivitet flödar tårarna...

    SvaraRadera