tisdag 19 februari 2013

Särdeles frisk kan jag nog inte påstå att jag är...

Ibland märks det så tydligt.
Att jag är utmattad.
Att hjärnan inte hänger med.
Att jag blir orolig och trött när det händer något nytt.

Som i dag då Älskade E kom på besök.
Det blev prat om vilken affär jag ville handla på.
Maxi var snabb och sa Willys.
Jo det är väl en hyggligt billig affär menjag tar mig ytterst sällan dit då jag inte har bil.
Jag tänkte att okey, vi kör på det.

Vi körde dit.
Jag gick in.
Vagnen är asstor och jävligt djup.
Jag hittar ingenting.
Älskade E drar i mig och vill visa brapriser.
Maxi drar i mig för annat.
Jag blir totalt vill  i skallen.
Det bara snurrade runt, runt som en karusell.
Det tog en himla stund innan jag fått med allt på listan.
Väl vid kassan så når jag knappt ner i vagnen för att lasta upp varorna på bandet.
Jag är ju inte så lång, bara 160 över marken.

Sedan blev det sjukhusapoteket.
Men givetvis så hade dom inte en av mina mediciner så vi fick åka ner på byn för att komplettera.
Å jag var verkligen tvungen eftersom jag tog sista drömpillren i går kväll.

Efter det så åkte vi hem.
Det känns som om jag varken hörde eller såg något.
Vi bär in kassarna och så packar jag in varorna.

Så blev det dax att baka banan-och-apelsinkakan med chokladtäcke.
Maxi hjälpte mig.
Älskade E satt och pratade hela tiden.
Jag vet knappt vad hon sa.
Trött, tröttare än tröttast.
Totalt blankt innanför pannbenet.
Och det utav en affär jag vanligen inte handlar på.

Min affär inne i byn, där vet jag vart alla varor står.
Där kan jag handla med vindens hastighet om jag vill.
Där blir jag inte lika utmattad.

Så kontentan är väl att jag har ganska så långt kvar......
Jag är definitivt inte i närheten av att vara frisk.

Nu har vi precis ätit våfflor med glass och sylt.
Å jag är mer zombilik än någonsin.

Fast det är ju bra att kunna påvisa för läkaren i morgon förstås.
Nu ska jag bara orka leva mig genom eftermiddagen och kvällen...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Det var mycket trevligt att träffa Älskade E, synd att skallen var så tom och borta...

1 kommentar:

  1. Ufffffffff... Vet PRECIS vad du menar. Hur du känner. Blev utmattad av att SE min arbetsplats. Bröt ihop när parkeringen jag brukade ha inte var ledig... Ja, och annat... Usch.

    Kramar

    SvaraRadera