tisdag 2 april 2013

Åh vad jag längtar nu...

Om två dagar så får jag äntligen krama om min finaste Midi som kommer hem efter en 3 månaders lång praktik på en ö i medelhavet.
Jag längtar som en tokig.
Efter henne...
Nu har hon gjort och klarat av det med bravur.
Jag är så stolt.
Kan man vara annat.

Om två dagar ja.
Får jag se in i hennes vackra ögon, hennes ungdomliga själ.
Och bara njuta av närheten till henne.
Tre månader är lång tid att vara utan sitt barn.
Tre månader är förbaskad lång tid när jag tänker efter.

Hon har önskat mat av mammi som jag givetvis ska laga till.
Hasselbackspotatis med vitlöksspäckad skinkstek, sås, vitlöksmorötter och svartvinbärsgele'.
Å givetvis ska jag laga till den rätten.
Skämma bort henne en smula.
Nu när jag får möjligheten igen.

Sitta i köket och prata bort kvällen med henne.
Höra allt om hennes livs äventyr so far.
Bara ta in, njuta, må gott av att hon är hemma igen.
Längtan är bara förnamnet...

Åh så måste jag även passa på att umgås och njuta av Maxis existens.
Hon åker till England på måndag och ska läsa på universitetet i Leeds i sex veckor framöver.
Hon ska bo hos en familj när hon är där.
Å så hon längtar och vilka förberedelser inför hennes resa som vidtas.
Det ska köpas än det ena än det andra.
Men jisses så roligt för henne och jag tror att även hon kommer uppleva ett icke nådigt äventyr under hennes tid där.
Dom ska ex dricka te med Leeds borgmästare, se Cats och mycket annat roligt förutom studierna.
Jo, jag kommer att sakna henne men gläds över möjligheten för henne att uppleva ett annat land.

Så barnen de kommer och går, flyger och far.
Jag har dock Mini kvar.
Inga sådana upplevelser än för honom.
Det blir bara han och jag hemma under en lång tid.
Ska bli mysigt att få rå om honom lite extra utan systrar..

Jo, jag älskar mina barn varmt.
Var och en på sitt eget speciella sätt.
Det är en kärlek som växer och finns i överflöd.
Den tar aldrig slut.

Jag är lycklig i den bemärkelsen att jag har mina underbara barn.
Min källa till glädje.
Min lycka i livet!

Ha nu en underbart härlig fortsättning på dagen alla fina!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Mina barn har inte börjat ge sig ut på äventyr än, jag fasar för den dagen, samtidigt som jag hoppas att jag gett dem modet att våga flyga själva när det är dags... Förstår att du längtar efter att träffa henne och få höra allt!

    SvaraRadera
  2. *ler* Livet i en ask. Man älskar dem - sanslöst. Och vill att de skall våga, vara självständiga. Även om det betyder att de lämnar en..

    Kramar

    SvaraRadera