torsdag 25 april 2013

Crazyveckan....

Jag fick en påminnelse häromdagen om att det var länge sen jag skrev i min blogg.
Å det var ju sant förstås.
Jag har liksom tappat orden igen.
Det händer lite titt som tätt.
Det händer så mycket inom mig men jag vet inte hur eller ens om jag vill skriva ner det.

Förra veckan var den mest "crazyveckan" ever i världshistorien, för mig alltså.
Det rullade fram som på ett löpande band, dubbelspel, svek, alla lögner, allt skitsnack...
Illusionen sprack rejält.
Första tre dagarna var jag rent ut sagt förlamad, fullkomligt avtrubbad.
På torsdagmorgon vaknade jag med lite mer styrka.
I måndags rasade jag ihop av utmattning och jag har inte riktigt återhämtat mig än.
Fågelf-n har gjort sitt i mitt liv.
Allt min magkänsla sagt mig det sista halvåret kan man dubbla miljarder gånger om.
Jag har aldrig varit med om liknande svek i sådan skala.
Proportionerna är enorma.

ALDRIG MER!
ALDRIG MER!

Den tanken/beslutet känns befriande skönt.
Däremot är jag skör, har gått i tusen skärvor så det är bara att kravla sig upp igen, limma ihop bitarna så gott det går.

Det positiva som vuxit ur allt detta är att jag fått en ny vän.
Ännu en syster men utan blodsband.
En fantastisk människa med enormt stort och varmt hjärta.
En kvinna jag framöver kommer att möta.

Nog om det.
I helgen som var så hade jag glädjen att få rå om Midi.
Vi hade det supermysigt.
Satt uppe länge på fredagskvällen och pratade, pratade, pratade,  bara hon och jag.
Hon är en sådan härlig ung kvinna.
Så varmhjärtad.
Det finns inte ett endaste ont ben i hennes kropp.

På Lördag så hälsade Pappelino och hans fästmö på.
Han hade med sig nybakade munkar.
Längtan var stor i honom att träffa Midi.
han har inte sett henne sen i början av Januari.
Vi hade en mysig stund tillsammans.

I morgon så växlar Mini boende igen så mammaveckan är under uppsegling.
Har lovat honom Tomatsoppa med tortellini.
Hans favoritsoppa.

Nu ska jag fortsätta pimpla kaffe.
Får se om koffeinet gör mig piggare.
Har liksom än en gång slutat sova men så blir det när allt blir för jobbigt.
Bara vänta på att det vänder igen...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


2 kommentarer:

  1. Ibland tappar man orden, orken och lusten ... men rätt vad det är kommer det tillbaka ... som tur är ...
    Försök gammalt va' glömt och känn värmande vindar ta över ... Ta hand om dig och ha en fin helg!/Mormor

    SvaraRadera
  2. Jag har oxå tappat orden känns det som, det blir lätt så när livet går lite överstyr...

    SvaraRadera