måndag 17 juni 2013

17 Juni 2013

Ja det är dagens datum.

Hur lever livet i grottan kanske ni undrar?
Jo tack, det knallar och går.
Har varit lite mycket nu ett tag men så småningom så lugnar väl livet ner sig.

Vi har kommit in i ett skov av tunga, mörka moln, emellanåt läker dom men annars så ligger dom vackert mot himlavalvet.
Temperaturen har sjunkit något.
Skönt det med.

Student för Midi är över nu.
Hon var så himla vacker, såg så sprudlande glad ut,
Bara synd att allt blev som det blev runt hennes student.
Alltså hennes omöjliga far.
Jag åkte upp, de 13 milen för att möta henne på trappen, krama om henne för att därefter åka tillbaka alla dessa mil.
Pappan hade tydligen ingen lust att ha mig den ömma modern med på picknicken som anordnades.
Nåja, nåja...



Hon hade en härlig dag i alla fall och det är viktigast. Själv ska jag fira min dotter när hon kommer hem. Hon jobbar just nu. Ambitiös ung kvinna som började jobba två dagar efter sin student.

Inför studenten så hade jag den glädjen att få håret klippt och slingat av min äldsta dotter Maxi. Hon är klurig med sånt där och har tålamodet att hjälpa mig. Gillade resultatet.



Kändes härligt att bli fräsch i håret.


Förutom det så är det jämna plågor. 

Vissa dagar fungerar bättre än andra.
Vissa dagar gör det ont, andra mindre.
Vissa dagar orkar jag mer, andra mindre.
Vissa dagar hatar jag allt, andra bara älskar jag alla.

Berg och dalbana av lust till att bry mig om andra, av energidepå som ständigt sinar, av glädje, sorg och smärta.

Men bättre är det i dag!
Mycket bättre....

Avslutar med en dikt;


Vägval




Trötta fötter
vandrar längs stigen
stengrus knastrar
under sulorna


himlen ligger inbäddad
i mörka tunga moln
regnet hänger i luften


stigen delar sig
ett vägval
är vad som krävs

hon sätter sig ned
på en mossbekläden sten
lägger pannan
i djupa veck

funderar så tankarna knakar

stigen till vänster
ser välbekant ut
stigen till höger
är ny


konturerna av yvigt
vildvuxna träd
kantar stigen
skymmer sikten


den blir som att
falla fritt
sakta seglande
mot nya vidder

mot det okända

valet är helt plötsligt
inte svårt
den högra stigen
lusten efter att
falla fritt
känns befriande
enkelt


lite trevande sätts fot om fot
ett i taget
pulsen är lugn
andningen säkrad
vad stigen döljer
vad som följer
i dess kölvatten
spelar inte längre
någon roll

Låt äventyret börja..


Kramen om!



7 kommentarer:

  1. Ja tänk hur det är. Och somliga kan inte gå till samma avslutning för där är ju släktingar till barnen som man IINTE kan riskera att ens se. Kul för barnen, inte.

    Skönt att bli snajsad i håret.

    SvaraRadera
  2. Hon var då lik dej..sin mamma:-) jättesöt dotter, och snygg stilad mamma. Synd att dottern var tvungen att stå där besviken på sin stora dag. Du kan sträcka p dej som var där med henne:-)) Kram

    SvaraRadera
  3. Jag kan bara sucka när jag hör om ditt ex. Att han inte kan vara vuxen utan beter sig som ett barn. Alla dina barn känns betydligt mer vuxna, det är upp och ner!

    SvaraRadera
  4. Fy fasen för vissa män - och kvinnor!! Men tösen din var fin!! Och du blev jättefin i håret!! Vad trevligt det var att komma in och läsa "dig" lite... Hoppas du har bra dagar ett långt tag nu!

    Kramar

    SvaraRadera
  5. Va fin hon är..och du med! Skit med ett så omöjligt ex, kunde du inte fått stanna och hon fått ha er nära på sin dag, kan man ju tycka!Strongt att åka så långt, all heder åt dig! kram

    SvaraRadera
  6. Vad ni är lika varandra <3

    Och du ser jättesnygg ut i håret! Du passar så bra i blont!

    SvaraRadera
  7. Vad fin du blev i håret, fräscht! Känns som att du verkligen är igång med nystart, så gott att läsa. Kram.

    SvaraRadera