måndag 3 juni 2013

Uppdatering...

...från mitt enormt spännande liv.
Haha!

Nej det är inte så spännande däremot händer det hela tiden sånt som får mig att trilla tillbaka en smula. 
Detta upp och ner.
Denna berg-och-dalbana jag lever i.
Spännande nej!

I fredags så körde vi upp till Midi och tömde hennes rum.
Finaste Pappelino ställde upp med bil och släpvagn.
Gissa vad roligt det var.
30 grader i skuggan och så huserar Midi på 4 våningen.
Jag tror vi höll på att bära ihjäl oss.
Å mycket hade hon men hon har ju å andra sidan bott där i snart två år så, ja ni fattar.
Klockan var sena kvällen innan vi var hemma.
Vi var alla så slut på så Pappelino lämnade släpvagnen och så fick vi ta itu med det på lördagsförmiddagen.
Nu så svämmar mitt vardagsrum över med kartonger, säckar, möbler osv...
Känns som lite si och så.

Baksidan av detta är att min kropp har fullkomligt rasat samman.
Ryggen ska vi inte tala om och ischiasnerven spökar.
Känner mig som 85 när jag försöker ta mig ur sängen på morgonen.

På söndag eftermiddag så ringer döttrarna och vill hälsa på.
Jag fattar direkt att något är galet.
Och ja, hade liksom rätt i min känsla.
Två tårdrypande flickor klev innanför min dörr och bara kramade om mig.
Allt är struligt....

Trodde inte min x-make kunde göra mig mer illa men jag hade fel.
Ni som läst mig vet att jag hade Maxis student här hos mig.
Jag pimpade upp altanen, den blev beduintältet.
Massor av blommor.
Ballonger.
Å mat och dryck.
Min x-make la inte en spänn i studentfesten.
Men festade gladeligen på allt som bjöds på, så även resten av hans familj.

Så nu tyckte jag att han kunde ta Midis student då jag känner att jag varken orkar eller har ekonomi att ställa till en hejdundrande fest.
Vad händer, jo x-maken vägrar.
Han tänker minsann inte fixa något där jag ska vara med..
Han kan inte bortse från mig och göra det för vår dotters skull.
Nähädå.

Det bottnar ju i vad som hände sommaren efter Maxis student och hösten då jag sa ifrån att jag inte ville ha han och hans släkt i mitt hus.
Pga deras sätt mot mig....

Å sen efter det så är det kört.
Vår dotter ska tydligen behöva välja på att träffa mig eller hennes far på sin student.
Vi kan inte göra något tillsammans men jag garanterar att om jag ställt upp och ordnat kalas hade han kommit och gästat, då hade det inte varit något problem.
Jag är mer än förtvivlad.
Ganska så nerbruten.

Känner att jag måste backa så hon ska slippa välja.
Samtidigt så blir jag arg för att jag känner att jag måste backa, för det är vad jag alltid gjorde under mitt äktenskap, för husfridens skull, å då får han sin vilja genom, fortfarande, å det är 5 år sen vi skiljde oss...

Till råga på allt så har fågelf-n hört av sig.
Ska visst vara i min by en månad, eller för resten av livet.
Undrade om jag vill ses.
Ha, nope, nej, absolut inte.
Vilket jävla kräk alltså....

Å på onsdag så har jag avstämningsmöte med knäppa läkaren och f-kassan.
Jippi!!!!

Nåja har i alla fall haft en hyggligt trivsam kväll.
Pratat med min fine vän Herr J.
Tror jag ska ta han på orden och flytta ner till honom.
Eller vad säger ni?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Åh, så jobbigt det blir med den där känslan av att behöva vara den klokaste, backa och ta steg tillbaka - inte är det upplyftande precis!
    Men ibland är det bättre att - just vara den kloka! Jag är säker på att du gör det rätta vilket gör dig till den starkaste - även om det kanske inte känns så just nu! Ha det fint!/Mormor

    SvaraRadera
  2. Men vad pissigt av honom! Jag blir så arg när föräldrar beter sig som barn!

    SvaraRadera