fredag 30 augusti 2013

Det är lite befriande...

Att tänka tillbaka och minnas de goda stunderna.
Å det har funnits många av dem.
På något sätt är det lätt att glömma det som faktiskt varit roligt och positivt när man är nere i skoskaften.
Jag hade en trevlig vandring längs minnenas aveny i går.
Det är bara så synd att det inte finns foton från den tiden.
Hade varit roligt att få skratta sönder magen, å det är jag helt säker på att jag skulle göra om jag fick se hur jag såg ut då, när tuperandet, blonderingarna, sprejandet och sminkningen var som värst.
Men roligt hade jag.
Jag och Fröken L var nog ganska så galna, fulla av påhitt och totalt omoraliska.
Vi var unga, vi levde livet som om varje dag var den sista.
Snacka om att leva i nuet...

Det finns många crazyhistorier när jag tänker efter.
Det fanns ett ställe lite utanför stan som var välbesökt om somrarna.
Där fanns styrdans för de som ville det.
Vi andra snubblade oftast runt på parkeringen där de flesta ungdomar höll till.
Vid ett tillfälle så hittade jag, Fröken L, Herr C och Herr K en liten mysig lekstuga som vi satte oss i. 
Jag gissar på att den tillhörde en sommarstuga där.
Å vips så blir vi inlåsta.
Undrar hur många timmar vi satt i lekstugan innan vi blev utsläppt?
Ja jisses...

En annan sport var att se hur många killar vi kunde få in i någon av våra små blå bilar.
Vid ett tillfälle så trängdes 14 killar i min lilla Saab V4.
Fråga mig inte hur det gick till, jag undrar än i dag?

Å vilken kraft, ork och energi jag hade.
Ett tag så jobbade jag sju dagar i veckan.
Under vardagarna som hemsamarit och på helgen i köket på en restaurang i stan.
Å likt förbaskat så orkade jag med att busa och ha roligt.
Antalet sömntimmar per natt kan inte ha varit många men det funkade då.
Saknar lite av den energin.
Skulle behöva den i dag!

En kväll mitt i veckan var vi på stattshotellet och roade oss.
Det var lite sisådär med folk men vi hade givetvis roligt ändå.
Vem ser vi framme vid baren?
Jo Ted "Olyckan" Åström.
Haha, vilken man alltså.
Han bad oss dra så långt dit pepparn växer.
Taskig humor och tyckte inte om att vi pratade "Olyckan" med honom.
Han blev faktiskt vansinnig...

Å en gång, då var det inte Fröken L, utan mina tjejbandsmedlemmar, så bar vi upp kakor och saft till Robert Broberg i hans loge.
Han var enbart glad och gullig.
Inga sura miner där inte.
Mycket trivsam man..

Å helt plötsligt så befinner jag mig i en taxi nere i Eden.
Älskade E och jag hade haft oss en helkväll inne i storstan.
Vi beställde taxi och efter lång väntan så dök den upp.
När vi sitter där så tittar vi på varandra och med glimten i ögat så började vi snacka sexuella eskapader mitt framför taxichauffören.
Vi märkte hur han svalde hårt, rodnade lätt, smålog ibland, tuggade fradga och jo nästan körde i diket och det triggade givetvis igång oss så in i norden.
Den mannen lär inte glömma den resan i första taget.
Två så frispråkiga norrlänskor i sin bil.
Hehe, så jävla roligt vi hade.
Väl framme så fick vi en mycket fin rabatt på resan och hans slutord var;
- Frugan kommer att bli förvånad nu när jag kommer hem för jag kommer att väcka henne och utöva min plikt som man i äktenskapet.
- Det är jag tvungen till efter denna innehållsrika resa...
Moahahaha...

Nog om sånt nu.

I dag så får jag hem mina ungdomar.
Den äldsta har redan anlänt och åkt in till byn.
Ska bli mysigt att få rå om dem.

Låt helgen ta fart!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar