torsdag 29 augusti 2013

En svamlande kvinnas bekännelser...

Moahaha, här trodde ni att det skulle bli något riktigt drypande djosy från mitt lilla hörn av Sverige.
Nåja, jag kan säkert komma på något om jag tänker efter riktigt hårt.
Det gäller att gnugga igång hjärncellerna så dom jobbar med mig och inte mot mig.

Tänker väl främst på hur vettlös jag var som yngre.
Nu talar jag om sena tonår, då jag själv tyckte att jag var så mogen och vuxen.
Vuxen nog att bo i egen lya.
Jag var 16 när jag flyttade in i min absolut finaste lilla etta på 33 kvadrat.
16, himla vuxen, eller?

När jag ser tillbaka på den tiden så inser jag ganska snabbt att särskilt vuxen var jag inte men jag spelade bra.
Haha, så mycket idioti jag höll på med.
Nej inga former av droger förutom alkohol då.
Å inte ens alltid det.
Tokerierna liksom stod på kö vid gathörnet och bara ramlade över mig.

Det jag absolut inte kunde styra själv var blottarna jag råkade ut för.
Premiären var två stycken olika på ungefär en halvtimme.
Det ni, har någon av er fått vara med om det månntro?
Nej jag såg mig inte så lyckligt lottad men under åtskilliga år så råkade jag ut för än den ena än den andra.
Vissa fullkomligt harmlösa, andra mer otäcka och påträngande.
En vacker dag fick jag nog.
Bodde i Gbg då och ja men där stod en blottare strax innan där jag bodde.
Jag brann fullkomligt och sa diverse okvädesord till honom förutom mitt väldigt uttalade hån över "den lilla stumpen" han visade upp och vet ni vad, sen försvann dom.
Har aldrig mer råkat ut för en blottare efter den sista händelsen.

Där i yngre dagar så umgicks jag ordentligt mycket med Fröken L.
Vi hade varsin liten blå bil.
Jag en Sabb V4 och hon en käck liten bubbla.
Jisses vilka faror vi var.
Hon bodde hemma hos sin mor och hennes man.
Vi satt ofta hos henne under eftermiddagen och förkvällen.
Sen fixade vi till oss och så blev det dags att dra in till stan.
Antingen i hennes bubbla eller min Saab.
- Jaha är det dags för nattskiftet nu, var en stående kommentar hemma hos henne när vi var på väg.
Å himla så mycket galenskap vi hittade på.
Var det inte fullt ös med såpbubbelblåsning så var det vattenpistoler.
Tror många levde farligt i vår lilla stad på den tiden.
Vi stannade vid Blå Köket, en korvmoj som fanns på den tiden och köpte ostbitar så vi skulle kunna fixa varma mackor hemma hos mig med vårt sällskap.

Vi tog det mesta med en klackspark.
Under en tid så umgicks vi ofta med två grabbar.
Jag kallar den Herr C och Herr K.
Bägge killarna var söt som, ja jisses...
Å vi verkade inte tycka att det var så noga, vem som hånglade upp vem.
Ena gången var det Herr C och jag och Fröken L höll sig med Herr K för att nästa gång skifta.
Vi måste varit väldigt givmilda med varandra....haha
Nåväl himla roligt hade vi alltid.
En sen kväll så fick killarna för sig att det var dags för show.
Då hade dom dragit med sig ytterligare en snubbe, kan inte ens minnas vad han hette.
Å vilken show det blev.
Jag och Fröken L i soffan och tre killar som kör streep-teese på mitt vardagsrumsbord.
Det var en syn att skåda, jag lovar!
Undrar om dom fortfarande minns?

Herr C låg i lumpen och mitt i veckan så dök han upp hos mig, han hade fått permis.
Vi hamnade i min dusch och hade det mycket "trivsamt" där men nä det var väl inte så bra.
Morgonen efter så ringde det på min dörr.
Där stod min granne under mig som tittade anklagande på mig och frågade om jag haft en vattenläcka?
- Nej men vad säger du himlade jag med ögonen, inte vad jag vet!
Jodå det rann vatten utmed hans badrumsväggar.
Kan väl säga att jag föll ihop i sängen med Herr C och höll fullkomligt på att fnissa ihjäl mig.

Ja ni ser, mycket moget, väldigt ansvarsfullt....

Å på tal om killar och storlek så brukar ju ofta vi kvinnor hävda att storleken inte har någon betydelse.
Det tycker jag är rent skitsnack.
Det har det, på många vis.

Ta en kille som är kolossalt stor, hur mysigt är det?
Hände mig en gång, då vi spelat i S-vall, och jag hamnade i en turnebuss med en vilde.
Jag var helt säker på att han skulle klyva mig i två delar när han trängde in i mig.
Nä inte så behagligt.
Å andra sidan kan man se såhär i backspegeln att han saknade all form av finess för att göra en tjej tokredo.
Det skulle kunna gått bättre i dag.

Jag tycker lagom är bäst.
Lagom är oftast den man jag har sex med just nu.
Nä jag har inte sex just nu men ni fattar.
Å inte är det ofta som jag tänker, gud om hans k*k skulle sett /varit annorlunda.
Men nog har storleken betydelse.
Å det som har störst betydelse är väl att mannen vet vad han gör....

För att återgå till Fröken L igen så fick vi för oss att flytta till Gbg.
Våran stad var ju så himla tråkig.
Vi fixade en intervju, fick resa, boende och traktamente av arbetsförmedligen.
Det var ju skrämmande enkelt på den tiden.
Vi blev inkvarterade på hotell Rubinen mitt på avenyn.
Vi hade en intervju ute på Hissingen.
Hos en Mr Kaj, som hade eget företag.
Det var något med tak och plåt eller nåt liknande.

För att förstå hela bilden är jag tvungen att beskriva vårt dåvarande utseende.
Väldigt svart, lager på lagerklädd.
Superblonderad och jättetuperad, massor av hårspray och en käck svart basker på huvudet bakom luggen.
Supersminkad.
Det var brunpuder, kornblå kajal och mascara och kornblå och rosa ögonskugga samt rosa rouge och rosa läppstift.
Å en del bling-bling.
Jag lovar, jag skulle inte känna igen mig själv om jag såg ett foto från den tiden.

Vi åkte alltså ut till hissingen och ringde på Mr Kajs dörr.
Dörren öppnas, vi ser ett ansikte som går från förvåning till att bli förskräckt.
Så stänger han igen dörren mitt framför oss.
Hm, vi ringer på igen och han öppnar efter en stund, något försiktig i sin framtoning.
Så kommer det;
- Är ni dom två norrländskorna som har en intevju hos mig?
- Japp sa vi och log stort.
Då släppte han in oss, skakad ända in i själen.

- Förstår ni vad jobbet går ut på?
- Nä men du kan ju berätta.

Och det gjorde han.
Tydligen skulle vi krypa omkring på tak och fixa och byta saker.
Moahahaha....
Å det sa han oxå.

Det hela slutade med att han ringde sin personal och sa att vi skulle ha en liten fest för två nyanställda.
Alltså det var på skoj men han ville se hur hans anställda reagerade.
Vi tog en taxi till Gamle Port och det var en resa som jag helt säkert vet att chauffören aldrig glömt.
Fröken L var på hugget och började bretala.
Alltså riktigt bonnigt och taxichauffören skrattade så tårarna sprutade och han hade svårt att hålla sig på vägen.

Väl framme så fick vi givetvis de reaktioner som Mr Kaj förväntat sig och det gick hela kvällen innan han avslöjade att vi alls inte skulle börja jobba med dem.
Å sen när jag väl gick tillbaka till hotellet så höll jag inte på att komma in.
Jag såg väl inte ut för att ha råd att bo just där.

Nå den resan och allt som hände var helt makalöst roligt.
Å för mig slutade det i att jag flyttade ner.
Fröken L blev dessvärre kvar i Norrland.

Men det är en helt annan historia!

Nu får det vara bra med bekännelser för idag.

Kramen om! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar