onsdag 21 augusti 2013

Inte vilken dag som helst....

I  dag är det min underbaraste Minis födelsedag.
Hela 14 år fyller han.
Mammas stora kille....

Han är ordentligt uppvaktad nu med skönsång, frukostbricka på säng och presenter.

Jag tror tom att han sov när vi gick in till honom.
Bör vara första året i sådana fall.

Ibland är det lite svårt att se hur fort åren går.

Borta är det lilla knytet som låg i min famn, nyfödd med all världens visdom speglandes i hans ögon.
Borta är den lilla busiga krabaten som tultade omkring runt benen på mig.
Borta är den lilla pojken som kavat och duktig började skolan.

Men den underbart härliga son han vuxit upp till är jag så stolt över.

Han står stadigt med båda fötterna på jorden.
Han är trygg och stabil.
Han är varm och omtänksam.
Han har en gränslös empati.
Han sprider sådan glädje runt omkring sig.
Han skratt är som att höra en himmelsk harpa på ett fluffigt moln.
Han har humor.

Han är min.
Min yngste.
Min enda son!

Tårtan står nu färdig i kylskåpet.
Det blev en marsipantårta med chokladmousse och lemon curd.




Hemgjord!

Vi ser fram emot att få äta av den efter lunch när släkten trillar in.


Kramen om!



1 kommentar:

  1. Åh, vilken fin tårta! Ha en utomordenligt trevlig eftermiddag med födelsedagsfirande!/Mormor

    SvaraRadera