måndag 16 september 2013

Himla mycket kväll och annat strunt...

Japp nu är det kvällning den tid på dygnet jag gillar sämst.
Varför då undrar ni kanske?
Mest därför att det är dötråkigt att gå och lägga sig ensam i en dubbelsäng och sen troligen ligga i den utan sömn.
Nej det är inte alltför roligt.
Jag hoppas var morgon att jag brutit cykeln av osovande nätter men gruvar mig likväl när natten närmar sig.

Å sen får jag sån otrolig värk i kroppen när jag inte sover som folk.

Ju längre period av icke-sovande desto mer värk i kroppen och nu ligger jag på en nivå på smärtskalan som inte är rolig.
Jag tog till ett spikmatteligg i eftermiddag men det håller bara en kort stund när jag väl slutar leka fakir och så är det likadant igen.

Nåja, vilken himla tur att det finns något att gnälla över.


Utöver krånglande sömn och värkande kropp så känner jag mig rätt ensam.

Å det sa eremiten minsann...
Men jo, ensam är vad jag är.
Det är ledsamt när man märker att relationer man trott varit mer på riktigt dör ut.
Det ökar på ensamhetskänslan.
Det är tråkigt när avstånd gör att allt känns som en kortvarig fling där ingenting var verkligt.
Ni vet dom där jäkla illusionerna och luftslotten som så lätt byggs upp.
Det är som att under senhösten upptäcka att träden fällt alla sina blad fast man trott att de fortfarande satt kvar..

Fel plats, fel tidpunkt, fel jag.
Jo jag vet att jag fortfarande är lite för känslig och jag förstår inte riktigt varför jag hela tiden är så himla duktig på att hitta fel på mig själv.
Men fel känner jag mig från jag kliver ur sängen på morgonen tills jag lägger mig i den på kvällen.
Å fel är jag hela natten då tankarna snurrar, yr och mal och sömnen uteblir.

Å fel årstid är det oxå...


Gnat och tjat...


Nej men jag avslutar med en nyskriven dikt.

Är det så att jag är ensam kan jag alltid drömma mig bort, i fantasins värld där livet är enklare och ensamhetskänslan flugit sin kos.




Kärlekens ögon



Jag sveps in i  strålglansen av dina ögon

de speglar värme och kärlek

de tittar uppfordrande på mig

kräver ögonkontakt
jag berusas för en stund
när dina ögon talar till mig
på det tysta men väl bevandrade sätt
som gjorts sen urminnes tider




jag ser kärleken spegla sig i dem

känner hur de borrar in sig i mina

kravlöst men ändå krävande

djupgående men med lätthet



varsamt vandrar dina ögon över mig

fångar mina i en evighets sekund

jag trollbinds av lusten och glädjen

jag läser i dem
jag förtrollas av den lättsamma
kärleksfulla blick du ger mig




jag sluter mina ögon
och fortsätter drömma mig bort



Sussa sött alla fina.

Kramen om!


1 kommentar: