måndag 16 september 2013

Höst...

Det är inget snack om saken, hösten är här.
Ute är det murrigt grått och det blåser häftigt.
Jag ser lite gula blad här och där.
Suck så tungt det känns.
Jag som, när jag var yngre, älskade hösten, har gått till att bli deprimerad när den nu visar sig.
Har lite svårt att se det vackra, härliga jag tidigare såg.
För mig är det bara en lång språngbräda in i den jävliga vintern.
Undrar om jag kommer att överleva ännu en skitdryg och jobbig period?

Helgen är över och den har varit mysig.

I går fick vi storfrämmande.
Min söta brorsdotter och hennes pappa tittade in på lunch och fika.
Som tack så fick jag några påsar lingon och det blev jag givetvis superglad över.
Vi hade det jättetrevligt.
Till en början var lilla hjärtat blyg, det var trots allt länge sedan vi sågs, men sen tinade hon upp och så var det full rulle här.
Hon är 4 1/2 år så ni kan tänka er energin.
Själv blev jag galet trött bara av att titta på henne.
Sa till min bror att jag är glad att jag fick barnen i den åldern att jag faktiskt orkade med småbarnsåren.
Skulle aldrig orka i dagsläget!

När de sen åkte vidare så trillade jag omkull i sängen och somnade.

Japp, ni läste rätt.
Jag somnade!

Det är inte så mycket bevänt med kärringskrället.

Skulle inte ha något emot att byta liv med någon som har lugn och harmoni runt omkring sig.
Inte för att jag har det jätterörigt men helgen har inneburit mycket TLC jämte mina töser.
De har behövt mig efter debaclet med deras pappa.
Å jag har väl gett ut mer än jag vanligen orkar.
Men nu är dom lugna och trygga igen.
Å det gläder mitt modershjärta enormt.
Det viktigaste av allt är ju att barnen mår bra...

På onsdag ska de på en informationsträff på AF rörande att jobba i Norge.
Något bägge töserna kan tänka sig under en period.
Självklart uppmuntrar jag den tanken för jag vet att dom kommer att växa och må bra av att stå på egna ben och klara sig, särskilt i ett annat land och det är ju när dom är unga och inte bundit upp sig som de ska prova på.
Det kommer en tid då det inte längre är möjligt att vara lika rörlig.

Jag har underbart härliga barn/ungdomar.

Dom värmer mitt hjärta och jag behöver knappast skriva hur mycket jag älskar dem och månar om deras väl och ve.


Nu ska jag ta itu med Måndagen, en ny dag på en ny vecka!


Ha det bäst alla fina!


Kramen om!


1 kommentar:

  1. Visst är det jöst i luften...även hos oss . vi har haft föera soliga o fina dagat...man glömmer nästan att set är sept.:) Jag förstår att du är rädd om dina barn. Så är man som mamma. Kanske inte alla...men du o jag är så iaf:) tur att dom har dig i sina liv. Sträck på dej o va stolt...eller, det tror jag nog att du är:) Kram

    SvaraRadera