lördag 21 september 2013

I dag skiner solen...

Regnet tycks ha dragit vidare.
Jag blir riktigt glad när jag tittar ut genom mitt köksfönster.

I går kväll tog jag mig i kragen och hade lite kökshäng.
Jag tände mina ljuslyktor och lyssnade på musik.
Flickorna satt stundtals inne hos mig och det blev snack om allt möjligt mellan himmel och jord.
Det var riktigt trivsamt i stället för att som en zombie ligga i sängen och stirra på program jag inte vill se.

Å i dag skiner solen som sagt.
Känns som en bra början på denna Lördag.
Vad som skola bliva av denna dag får tiden utvisa.
Tanken är att jag ska bort men har inte fått det bekräftat så det återstår att se.
Annars gör jag det jag är bäst på, håller mig hemma i grottan.
Det är inte fel heller.


(Lånad bild)

Hittade denna bild på nätet i går och skrattade när jag såg vad det stod.
Tänker, tänker, tänker...
Den passade mig som handen i handsken.
Vet inte hur många gånger jag tappar bort mig då jag ex ska hämta något och det blir helt stillestånd i hjärnan och jag står och undrar varför i hela fridens namn jag öppnade ex kylskåpet.
Jo jag Tänker, tänker, tänker så det knakar...

Ibland känner jag mig mer senil än de äldre jag gick till när jag jobbade, eller i alla fall, snubblande nära.
Undrar om hjärnan någonsin kommer att fungera normalt igen?
Jag har inget svar på det, har ni?

Fast det genererar många goda skratt oxå.
Särskilt med älskade E, i princip den enda som jag kan vara jag helt rakt av utan att skärpa till mig och då kommer alla konstiga grodor ur munnen, det bakvända talet osv.
Vi skrattar ofta åt oss själva och det är befriande skönt.
Man kan inte ta sig själv på för stort allvar.

Nej nu ska jag fortsätta denna dag.
Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Så kom bekräftelsen så det blir dubbeldejt med två män...hehe
Kommer att bli galet roligt!

2 kommentarer:

  1. Hej! Hittade idag till din blogg och vill ge lite framtidstro. Hjärnan har en fantastisk förmåga att återhämta sig. Jag har under drygt ett år "frisknat till" efter en utmattning, nu känner jag mig oftast lika skärpt som förr. Undantagen är när jag inte får minst totalt fem timmars sömn per natt, då blir jag "trög" dagen efter. Har haft sömnångest men med tiden har jag fått tillbaka en "normal" kvällströtthet och lyckas somna utan insomningstablett. Och det verkar som jag klarar mig med mycket mindre sömn än alla andra jag känner, jag försöker känna mig trygg i det. Men det finns ingen snabb-fix för utbrändhet, det måste få ta sin tid. Jag tycker det är fantastiskt att du orkar baka/promenera i skymningen/vara en så bra mamma för dina barn mm. Så det kommer bara bli bättre! Kram! Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din långa, fina kommentar Helene.
      Jag hoppas oxå på att allt ska bli bättre och tror att jag så småningom landar där.

      Radera