onsdag 11 september 2013

Jag är ett nattväsen...

Den här eremitådran som slagit ut i full blom i min kropp får mig att knappt vilja prata med någon och absolut varken se eller träffa människor.
Undrar hur lång tid det tar innan det ger sig för denna gång?

Nåja, det är ju skit i samma egentligen för jag antar att det är bäst för alla att jag håller mig undan då jag mår och känner som jag gör nu.

Har väl inte heller märkt att människor sökt eller försökt få tag på mig så värst mycket den senaste veckan så jag har väl rätt i min känsla.

Vem vill ha att göra med en sån som jag?
Nä, ingen!

Ja, ja det är som det är men i och med detta så vill jag inte vistas utomhus på dagen.

Nej, när skymningen lägger sig så tassar jag ut genom min dörr och nerför min trapp och så sätter jag mig på cykeln och trampar in till byn.
Sen parkerar jag cykeln och går omkring i en fullkomligt öde by.
Det är i princip bara jag som traskar runt.
Å det är skönt, för särskilt vacker är jag inte heller just nu.
Eländigt hår som jag inte orkar tvätta och nej, jag känner mig inte vare sig fräsch eller särskilt läcker som det är.
Då är det skönt att göra som tjuven, tassa runt i mörkret för sig själv.

Så frisk luft får jag i alla fall....


Å när jag sen kommer hem så kan jag inte sova.

Är så in i nordens trött nu så jag tror jag lider av kronisk trötthet.
Utbränd hjärna och en svart deppigt inre som pricken över iet.
Jag glömde ångestfylld!

Ja men se, livet leker och jag snurrar runt i den himmelska dansen-not!


Jag köpte i alla fall jäst så jag ska baka ett nytt bröd någon dag framöver!


Ha det gott alla fina!


Kramen om!


1 kommentar:

  1. Hmm, jag anar hur det känns... Ta hand om dig! Kramar i massor

    SvaraRadera