torsdag 17 oktober 2013

Galenskapens förälskelse...

Vad jag  tidigare tänkt skriva om är kärlek.
Eller egentligen huvudstupa, galen förälskelse.
Vi har väl alla varit med om det några gånger i våra liv.
Att träffa någon som man faller pladask för.
När känslan i kroppen bara brinner efter att ses.
Och när man ses så är stunderna fantastiskt ljuvliga.

Vissa blir man totalt styrpannegalet förälskad i.
Jag tror inte att man får vara med om sånt så himla många gånger under ett liv.
Jag har själv egentligen bara varit med om det en endaste gång.
Å det var tro det eller ej inte Korpen.
Han har mer varit som ett gift i mitt blod.
Å det var inte heller min x-make.
Han var jag aldrig tokkär i, det var mer något som bara rullade på, det ena las till det andra och så fortsatte det.

Nej jag menar Godingen som jag träffade alldeles för snart efter min separation.
Den gudomliga mannen som jag så snabbt föll för och blev galet förälskad i.
Han som fick mitt blod att koka.
Han som tog mig med storm.
Han jag tänkte på under dygnets alla vakna timmar.
Han som skickade sms till mig varje dag.
Han jag kunde göra allt för.
Jag fanns tillgänglig hela tiden.
Å han var så läcker, snygg, så trevlig, så rolig, så mysig, så sexig, så het, så fantastisk.

Jisses så tokigt galen vi var bägge två.
Kan fortfarande minnas känslan då han klev innanför min dörr och jag inte kunde se mig mätt på honom.
Å som alltid kunde vi sällan slita av oss kläderna tillräckligt fort.
Å sen kuddmyset efteråt då vi verkligen tog oss tid och  pratade med varandra om allt vi funderade över.

Minns första middagen jag bjöd honom på och hur upprymd jag var över att han skulle sova kvar.
Han hämtade mig efter jobbet och så körde vi ut till mig.
Gick in och bara tittade på varandra, som om vi inte riktigt trodde att det var sant.
Jag fick helt underbara rosor av honom som jag ställde i en vas på köksbordet.
Det var jag inte bortskämd med.
Han öppnade en flaska vin och jag tog fram fina kristallglas.
Det var en så romantisk kväll samtidigt som fjärilarna i magen slog volt efter volt.
Ingen av oss sov en blund den natten....

Helt och hållet upp över öronen galet förälskad.

Man blir liksom vettlös i en sån situation.
Inget kan vara viktigare än att träffa den underbara människa som får en att känna så starkt.
Jag tror man stannar upp i sin egen utveckling när man går in i detta stadium av förälskelse.
Man andas ord, närhet, ömhet, råhet, sex, famntag, prat, mys...

Som sagt, en endaste gång riktigt vettvilligt, tokigt förälskad.

Visst har jag träffat andra män som jag förälskat mig i men det har inte varit på samma sätt som med Godingen.
Å helt ärligt tror jag inte jag vill vara med om det igen.
Jodå, jag vill bli förälskad men jag vill hålla kvar sansen, vara mer lugn.
Vara jordad liksom.

Hur känner/tänker ni?

Kramen om! 

6 kommentarer:

  1. Jag var med om det för ganska exakt ett år sen så jag förstår vad du menar.. :)
    Kram..

    SvaraRadera
  2. Hmmm.. Jag har nog inte riktigt varit med om det. Men det låter fantastiskt. Kanske har det att göra med att mitt libido är lika med noll. *ler*
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag googlade just "galen förälskelse" och fick upp det här inlägget. Drabbades själv för exakt samma sak för några månader sen och försöker nu förstå vad som egentligen hände. Hur gick det för er? Hur länge var du galet förälskad? Utvecklades det till ett förhållande och hur gick det för det? Tror du att det hade kunnat utvecklas till ett varaktigt förhållande? Ville du det? Jag är gift och har barn och föremålet för min förälskelse är inte min äkta make. Trodde inte att någon kunde bli kär på det här sättet. Just nu har jag ingen kontakt med Honom och försöker komma över det, men jag är helchockad att jag kan känna såhär ! Jag tänker fortfarande på honom när jag vaknar, när jag somnar, drömmer om honom på natten och försöker att inte tänka på honom hela dagen, varje dag. Hela min kropp bara vill kasta mig över honom när jag ser honom och min hjärna jobbar på högvarv med att komma på ursäkter och anledningar att få vara ensam med honom. Jag vet att det är fel, men känner mig hjälplös och försöker förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla kan nog råka ut för liknande händelser.
      Du är gift och har barn men det är en annan man detta handlar om.
      Om jag vore du skulle jag verkligen sätta mig ner och fundera över ert äktenskap. Är det tillräckligt starkt och bra? Saknas något? Den andra mannen då? Gav han dig den uppmärksamhet och bekräftelse du behövde? Fick dig att känna dig kvinnlig?
      Själv så var jag singel när detta hände mig. Han var det inte. Jag kastade bort ett år på honom och hans lögner för han skulle ju lämna och gå men gjorde aldrig det. Det tog mig långt mer än ett år efter att vi slutat träffas innan jag läkte. Det var en otroligt tuff tid kan jag säga..
      Lycka till!

      Radera
  4. Tack för svaret! Intressant att han också var upptagen. Är det det förbjudna som gör att känslorna blir så starka? Mitt äktenskap var i bristningsgränsen innan det hände mig. Jag var egentligen förvånad att det inte hände tidigare. Min man och jag jobbar på vårt förhållande just nu och det har faktist blivit lite bättre! Och ja, den andre mannen gav mig uppmärksamhet, "såg mig" och fick mig att känna mig attraktiv och kvinnlig. Men det var jag som bad honom att äta lunch med mig, jag som tog hans hand, jag som började skicka väldigt förföriska mejl.. Jag försöker förstå hur jag tänkte. Har läst om att förälskelse kan vara som en psykos eller tvångssyndrom.

    Synd att inte din förälskelse fungerade i längden, man vill ju tro på kärleken :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att det till viss del handlar om en "förbjuden" akt hos den parter som är fast i ett äktenskap eller relation.
      I och med den nya relationen kan det bli en språngbräda ut, eller så klarar man inte av att lämna och återgår till den gamla.
      Jag såg aldrig den här mannen som "upptagen" då han lyckades få mig att tro att han skulle lämna. Han hade t.o.m bestämt tid för att göra det. I och med det så kändes han som min. Men som det nu blev så fegade han ur och krossade mig rejält. Jag har fortfarande svårt att lita på människor.
      Nåväl, vad jag var för honom kan man ju så här i efterhand räkna ut. Ett roligt litet mellanspel som gjorde det lättare för honom att stanna kvar i sitt eget miserabla förhållande. För egen del visade han mig att jag hade alla dessa känslor, lust och passion inom mig. Efter jag skiljde mig så kände jag mig mer eller mindre död och känslokall. Men så var inte fallet. I dag ser jag honom som den som väckte mig till liv även om det inte slutade lyckligt.

      Radera