torsdag 24 oktober 2013

Huvudet under armen...

Å händerna på täcket...haha
Ont inne i truten då jag bitit mig ordentligt i läppen vid ett svagt ögonblick jag inte riktigt minns, men känns gör det givetvis!

Jo det känns lite överallt i min kropp att jag faktiskt fortfarande lever, kanske inte så himla kick'n men ändå.
Fast skallen består av en bisvärm och det känns som någon bankar med en hammare vid varje hostattack så kunde det givetvis varit värre.
Det här måste ju betyda att det faktiskt finns något i den och då är det kanske inte så konstigt att även tankarna snurrar jämte bisvärm och hammarslag.

Vad funderar jag på då kanske ni undrar?
Tja lite hur konstigt livet faller sig.
När man minst anar det så händer det!
Måste det vara just Gevalia jag bjuder på när jag får oväntat besök?
Varför blir jag alltid förkyld när jag träffar en karl?
Tål jag inte längre killbaciller, eller?

Å nej jag dejtar inte men jag träffar en karl när lusten faller på.
Hm, hur lät nu det?
Inte menade jag precis så när jag nu läser vad jag skrev, menar mer att jag träffar en karl som vän och har mycket trevligt med honom.
Vi ses när andan faller på och tillfälle ges.
Det blir alltid många, långa och djupa samtal där vi löser livets alla krångliga gåtor, världsfreden, psykiskt mående osv...
En härlig vän som jag kan vara mig själv inför eller håller på att lära mig visa vem jag är inför..

Kär blir jag däremot inte så lätt.
Har byggt upp en oändlig mur runt omkring mig, så särskilt enkelt gör jag det inte för någon.
Men som sagt, en vän är bättre än att ingen ha och det kommer väl en dag då någon rämnar min mur igen så jag blir sårbar och mottaglig, inte längre nedstängd/avstängd.
Jag har inte bråttom.
Allt har sin tid och sin plats.
För mig handlar det om att må bra igen, i mig själv, ta väck alla gamla demoner som fortfarande härjar mig, se en ljusning, en morgondag...

I morgon så får jag hem Mini och Midi.
Jag har planerat en mysmiddag då.
Ska bli härligt med lite liv i luckan här.
Nog för att jag har Maxi här hela tiden men hon är inte normalt så högljudd. *L*

Nej nu ska jag dyka till sängs igen och fortsätta kurera mig!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Vänner - riktigt goda vänner är gott att ha! Visst har du rätt, allt har sin tid, ingen idé att stressa fram varken det ena eller det andra ...
    Krya på dig !/Mormor

    SvaraRadera
  2. Aj då. Så du har gått o fått "karlbaciller" :-) Hoppas det går över o att du fort kan vila dej frisk. Härligt att få hem övriga barnen. Då piggnar du nog till ännu mera. Vitaminkick:-)) Kram o krya på dej

    SvaraRadera