lördag 12 oktober 2013

Lördagsmorgon...

Kaffet puttrar i perkulatorn.
Ungdomarna sover fortfarande.
Det är molnigt med lite sol och blåsigt ute. (Tittar ut genom mitt köksfönster)
Natten har varit skaplig.
Hostan har ännu inte gått över.
Jag har skickat  ett ord i Wordfeud till Babs.(Vi har spelat Wordfeud sen ifjol. Hon är mycket bra och jag tycker att det är bra för mig att få något att klura över)

I går så bakade jag maränger som blev aningen misslyckade.
Smakmässigt jättegoda men utseendet blev inte bra.
Insåg att jag vispade marängen i fel bunke så den blev inte riktigt fast.
Nåväl, barnen mumsade och var glada.
Så bakade jag en vanlig sockerkaka oxå och den blev både fin och god.

I dag eller i morgon är det dax att baka matbröd igen.
Tror jag har en påse kvar i frysen så, bara att kavla upp ärmarna och sätta en deg.
Om jag bestämmer mig för i dag så blir det inte förrän vid lunch.
Jag tycker om att ta det lugnt under förmiddagen.
Är liksom lite segstartad på morgonen.

Minns min mormor.
Hon bakade både matbröd, bullar och kakor.
Å satte i gång 05 på morgonen när det var dax att baka så lagom till min morfar klev upp så var allt klart och bortdiskat å han fick nybakt bröd till frukost jämte gröten.
Jag var mycket hos min mormor när jag växte upp.
Kan fortfarande komma ihåg att mormor petade på mig sådär lätt för att väcka mig och viskade till mig att nu var degen klar så klä dig och kom ner.
Å så fick jag stå vid skärbrädan med en liten deg och baka mina egna små bullar.
Det var en fröjd i mitt lilla flickhjärta.
Å det hände bara hos min mormor, mamma bakade sällan och när hon gjorde det fick vi barn inte vara med.

Ja du kära mormor som i himlen är.
Jag saknar dig fortfarande.
Det har gått  snart 13 år sedan du gav upp och gick vidare till morfar.
Om du var en förskräcklig mamma till dina barn som jag skrev om igår så var du den bästa mormor ett barn någonsin kan önska sig.
Hos dig fann jag en trygg famn och jag kände mig älskad av både dig och morfar.
Jag tror att du visste inom dig hur galen mamma var så därför såg du till att vi barn fick mycket tid hos dig, och att jag ofta fick vara ensam hos dig.

Jag har så många fina minnen av dig som jag bär med mig i mitt hjärta!




Avslutar med en vy från mitt köksfönster.
Trädet ser gyllene ut, så vackert!

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!


2 kommentarer:

  1. Tittar in och önskar dej en fin helg..duktiga bagerskan:) Ha det gott o kram

    SvaraRadera
  2. Mmmm - så var det nog. Ty som man känner sig själv känner man andra. Så hon visste nog. Och även här har jag det på samma sätt. Mina söner älskar att vara hos mormor och morfar..

    Hoppas du får en fin helg!
    Kram

    SvaraRadera