tisdag 8 oktober 2013

Men så skumt...

Jag sitter här och är alldeles paff!
Vet inte riktigt vad som hände i natt men jag har sovit som en stock större delen av natten.
Vaknade halv åtta i morse av att telefonen ringde.
Det var älskade E som checkade in efter en långweekend på annan ort med en massa skojigheter.
Jag tycker alltid om att prata med henne men i morse så kunde jag liksom inte fokusera på vad hon sa.
Jag var så himla trött.
Sa till slut åt henne att jag orkar inte fortsätta prata, jag måste försöka sova.
Vi avslutade samtalet.
Jag bäddade ner mig i sängen igen och vips så försvann jag.
Vaknade halv elva.
Detta är inte vanligt när det gäller mig.
Sova som en stock och sen somna om på morgonen.
Men så har ju sömnen varit allt annat än tillfredsställande under lång tid nu så jag gissar på att kroppen bara la av.
Det kan ju oxå handla om att gårdagens bestyr tog ut sin rätt.
Skönt känns det i alla fall, oavsett anledning!

I dag är en annan dag och vad ska jag göra med den månntro?
Jag tror att jag ska gå ner i källaren och starta tvättmaskinen.
Det kan vara behövligt.
Fast jag måste erkänna att tvätten inte alls är lika stor som när jag levde i mitt äktenskap.
Då hade jag verkligen tvätt.
Massor av arbetskläder varje vecka osv.
Det blev en stor skillnad när det gäller den biten när jag skiljde mig.
Men tvätt är som den är, ett evighetsarbete som aldrig sinar eller tar slut, eller hur?

I morgon har jag samtal.
Fick precis en påminnelse via sms om dag och klockslag.
Tycker att det är för underbart bra med sms påminnelser.
Jag som är så virrig i hjärnan behöver inte hålla dökoll på när jag har tider att passa.
Jag får ett sms ett dygn innan och så vet jag.
Tycker att den ide'n är dösmart.

I går kväll så pratade jag en liten stund med Herr J.
Det jag kan säga är att sommaren känns väldigt avlägsen och de två veckorna jag tillbringade hos honom känns mer som en dröm i dag än något som faktiskt hände.
Avståndet har tagit ut sin rätt, något annat kan jag inte påstå.
Å jag har stängt ner de känslor som han fick mig att känna.
Det är som en dikt jag skrev tidigare i år;



Slå rot


Där 
kärlek
och
känslor
inte
kan 
slå rot





där 
kan inget
spira
och 
gro





inget
växa sig
starkt
och bli
stort


Nåväl, det är som det är.


Veckorna hos honom var i vart fall underbara och något fantastiskt att se tillbaka på en kulen, kylig och kall vinterdag.

Bild på mitt köksfönster.


Det är här jag jag har laptopen och sitter och tittar ut på världen utanför min  lilla  stora grotta.



Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





1 kommentar:

  1. Vad glad jag blev att få läsa...att du faktiskt sovit:-) jag vet hur beroende man är av sömn och när den inte infinner sig. Det är skitjobbigt. Kram

    SvaraRadera