måndag 4 november 2013

Av någon anledning...

....så känns det som att det alltid är måndag.
Ny vecka, nya utmaningar, nya bekymmer.

Å jo det är en helt ny vecka...igen!
Ute regnar det.
Jag håller tummarna för att det slutat regna till i eftermiddag då jag ska cykla in till byn för läkarmötet.
Det känns inte så himla lockande med ännu en dyngblöt cykeltur.
Nåja det är många timmar kvar innan det är dags att fundera över det.
Dumt och lägga ner onödig energi på något jag ändå inte kan göra något åt, eller hur?

I natt har jag sovit hyggligt även om det tog attans så lång tid att somna.
Jag gjorde till slut en genomgående avslappningsövning.
Började med att gå genom hela kroppen för att slappna av.
Sen fokuserade jag på en lugn andning och ett stilla inre.
Det funkade vilket det gör emellanåt.
Prova får man alltid göra, sen hur resultatet blir är en annan sak.
Men som sagt, i natt så fick det mig att slappna av så pass att jag lyckades somna till slut.

Nu puttrar mitt kaffe i perkulatorn.
Det doftar ljuvligt i mitt kök.
Jag älskar aromen av nykokt kaffe.
Det får lite livsandar att spritta till inom mig.
Å sen när jag hällt upp dagens första kaffe i min gula mugg och tillsatt en skvätt mjölk, ja då är morgonen i land.
Det blir säkert några muggar till men jag dricker oftast bara kaffe under morgonen och förmiddagen, sen glömmer jag som av det.
Har inte samma behov på eftermiddagen.
Härligt gott är det i alla fall, så pass ni vet!

Jag pratade med Maxi en stund i går kväll och hon skulle som sagt stanna några dagar till hos sin pappa, vilket jag förstår.
Delad sorg är lättare att bära.
Å han är ännu en människa jag kommer att sakna för resten av mitt liv.
Listan börjar bli väl lång nu tycker jag, lite för lång faktiskt.
Tycker fortfarande att det känns svårt att ta in att han är död och även om jag förstår det på ett plan så vill hjärtat säga något annat.

Det känns skönt att få sällskap i kväll.
Att för en stund kanske tänka på något annat.
Att njuta av en annan människas samtal.
Att kunna luta sig lite bakåt, vara svag och sårbar.
Det ser jag verkligen fram emot.

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!




1 kommentar:

  1. Vad skönt att du får sällskap i kväll.
    Det är jätte jobbigt att förlora någon nära.
    Jag tycker att jag har gått på fler begravningar den sista tiden än på fester.
    Och i helgen när vi var på kyrkogården så kändes det nästan kusligt vant att vara där. Nästan som att gå till affären. Usch.
    Styrkekramar till dig och de dina / Jane

    SvaraRadera