måndag 11 november 2013

Det blir ALLTID som jag tänkt mig...

Nej men så är de ju ändå inte.
Moahahaha
Det blir ALDRIG som jag tänkt mig, det stämmer bättre.

Cyklade in till byn och knatade upp på höjden till psyk.
Frågade hen som satt i receptionen om hon möjligen kunde se om jag nått upp till högkostnadsskyddet eller om jag skulle ringa någon annanstans och kolla.
Det fixade hen minsann plättlätt och jo jag hade kommit upp till högkostnadsskyddet så nu är all sjukvård gratis igen.
Det gjorde mig himla lycklig, allt som kan tas ner när det gäller mina månatliga utgifter är super.
Jag fick t.o.m kortet i handen.
Se det var inga problem och egentligen är det himla tur att jag kom ihåg att fråga för annars hade jag väl fått fortsätta betala antar jag, men jag vet faktiskt inte hur det fungerar.

Sen var det dags för samtal.
Å det blev sannerligen INTE lyckat.
Först pratade vi lite trevande om min fd. svågers död, lite om barnen och hur dom mår, lite om mig själv och hur jag mår.
Jag sa att jag inte känner mig uppåt, att jag är i obalans...
Å så biverkningarna av nya sömntabletterna.
Fick ett;
-  Försök att stå ut några veckor och se om det går över (nu hade jag inte sagt att jag ska minsann inte äta dem mer då jag mår så illa av dem).

Så blev det prat om samtalet till min "nya" chef som jag inte orkat med.
Min gamla chef har bytt arbetsplats så vi har tillfälligt en ny människa där och jag måste ringa och be dom skicka en tjänstledighetsansökan, vilket jag helt enkelt inte orkat med att göra.

- Nähä, varför inte det?
- Jag orkar inte!
- Men blir det bättre för dig om du skjuter på det?
- Självklart inte men jag har inte orkat, tycker att det känns obehagligt att prata med en ny chef jag aldrig sett eller ens kommer ihåg namnet på.
- Men ska du inte sätta upp det som ett mål att klara av denna vecka?
- Kanske jag kan.
- Du verkar inte särskilt positiv.
- Nä
- Ska vi bestämma att du ringer hen innan veckan är över?
- Oki

 Å sen tog jag upp att jag tycker att det känns jobbigt att jag från Januari kanske får en ny handläggare på försäkringskassan.
Ungefär samma typ av korthuggna svar från mig.
Å fick ett;
- Du verkar verkligen inte vara positiv.
- Nä, jag mår inte bra!
- Men blir det bättre av att tänka så, kan du inte försöka se att det kan leda till något gott?
- Nä

...och här skulle jag kanske ha ställt mig upp, gjort vågen och jublat för att visa att jag minsann inte mår dåligt.
Jag är minsann inte i obalans just nu.

Tja, man kan ju fråga sig varför jag går och pratar på psyk?
Jag trodde i mitt arma enfald att det berodde på att jag mått/mår så dåligt.
...men har man gjort sådana framsteg som jag har gjort så kan man tydligen inte falla tillbaka.
Det ska gå käpprätt framåt, gör det inte det, så ja vad är då felet??????

Om det går käpprätt och helvete nu så måste jag klara mig på egen hand då?

Nåväl vi kortade ner samtalet eftersom jag inte var på humör, så vi inte skulle missförstå varandra och det blev otrevligheter eller nåt.
Så efter 30 minuter så sa jag tack och hej och gick ut därifrån med gråten tjock i halsen..

Det var det, nej det blir ALDRIG som jag tänkt mig!

Kramen om!

1 kommentar:

  1. Vad var det för en klantskalle som uttryckte sig så jävla dumt?! Ursäkta alltså men vafan... jo visst man är ju jävligt positiv och handlingskraftig när man mår piss. Herregud, vad får de lära sig egentligen innan de sitter i samtalsfåtöljerna? Vad är det för sömnmedicin?

    SvaraRadera