torsdag 7 november 2013

Frostigt...

Oj vad frost det ligger ute i dag.
Ser himla kallt ut.
Lite förvintrigt sådär.
Det gör mig inte vidare uppåt att se även om jag måste erkänna att det är vackert.
Jag vill ju inte att det ska bli vinter.
..men vem av vädergudarna skulle bry sig om att lyssna på lilla mig och vad jag vill ha eller inte? *Fniss*

Natten har hör och häpna varit skaplig.
Det tog sin tid innan jag somnade men det känns som att jag sovit hårt de timmar som blev.
Jag är glad för allt jag kan få i sömnväg.

Trots det så känner jag mig som ett känslomässigt vrak just nu.
Jag har en värk i hjärtat som inte vill ge med sig.
Jag har fullt med gråt i kroppen som inte hittar ut.
Den lilla energi jag har i kroppen tar helt plötsligt tvärslut.
Utan att jag ens gjort något märkvärdigt stort.
Det är verkligen som att springa in i en vägg och så går det inte mer.
...men de finns ju förstås de som anser att jag är tillräckligt frisk nu för att ta mig tillbaka till arbetslivet.
Har ju fått höra det från den sista veckans två möten.
Jaha, det kan dom ju tro.
Jag bryr mig inte om att jag varit sjukskriven så himla länge (som det sägs) när jag fortfarande inte kommit längre än vad jag gjort i mitt tillfrisknande.
Dom lär märka antar jag....

I morgon så får jag hem mina ungdomar igen.
Det känns himla mysigt.
Har saknat dem mycket under veckan dom varit hos sin pappa.
Det har varit väldigt tomt och ödsligt här.
Jag har ju liksom vant mig att i alla fall ha Maxi här på heltid.
Men, men dagarna har gått.
Jag står fortfarande på benen om nätt och jämt.
..och i morgon så blir det liv i min grotta!

Nu ska jag fortsätta dricka mitt underbara morgonkaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar