lördag 2 november 2013

Lördag då...

Det känns lite si och så rent känslomässigt.
Jag har svårt att inse att min fd svåger och vän inte längre finns i livet.
Det blir alltid så märkligt när döden inte är väntad, när den som bara händer.
Å sådana dödsfall har det varit för många av genom åren som gått.
Jag är nog fortfarande chockad.
Känner mig otroligt bedövad men sorgsen.
Melankolin ligger tungt över grottan i helgen.

Men det är väl samtidigt så det får vara när något sånt här händer.
Sörja måste man göra.
Jag är ju ingen sån människa som kan stoppa saker i ryggsäcken, då knäar jag.
Jag måste ta itu med det som händer, när det händer.

Jag känner sympati för familjen som förlorat en son, en bror, en kusin, ett syskonbarn.
Jag känner för mina barn som förlorat sin härliga farbror.
Jag känner för alla hans vänner som inte längre får höra hans skratt.
Jag känner för egen del att jag förlorat en gammal vän.

Det känns inte rättvist men få saker i livet är rättvisa när man tänker efter.
Det är som det är...

Jag skrev en dikt i natt, kanske inte så bra men man måste få ut känslor på ett eller annat sätt och det här är ett av mina sätt.


Svartdjävlar


Skräckfyllda nätter
tårfyllda dagar
svartdjävlars vemod
svartdjävlars klagan


hämnaren, nattetid
rödglödgad ilska,
svart
och farlig
fångad inom


hon fångades in
murken är stången
mardrömmen
pockade på
blev till en


svartdjävlars vemod
svartdjävlars klagan


kroknäst och krum
elak och dum
vårtnäsad
nästan helt
styggelse ful


svartdjävlars vemod
svartdjävlars klagan


skräckfyllda nätter
tårfyllda dagar
svartdjävlars vemod
svartdjävlars klagan


svartdjävlar verkligen
ful och så dum

Jag cyklade in till byn i går för att handla lite och på vägen hem i störtregn så kom tårarna.
Jag grät, grät och grät men så kraftigt att jag inte kunde andas.
Hela bröstkorgen kändes som den skulle implodera och jag med den.
Jag lär ha varit en syn för andra men samtidigt så spöregnade det så det var kanske ingen som såg min gråt.
Jag skulle behöva gråta ännu mer för att spy ut allt inom mig.
Gråt är läkande.
Gråt helar.

Nu så blir det mer kaffe i min ödsliga grotta!

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Ett starkt innehåll i din dikt. Alltid tråkigt när någon närstående lämnar oss. Beklagar din sorg och hoppas du får en bra helg trots sorgen.
    sv:
    Jag kan lugnt säga att kidsen blev räddast. ;-)

    SvaraRadera
  2. Läser ifatt inne hos dig och ser att din helg varit extra tung. Beklagar verkligen din förlust! Förstår att det är jobbigt. Skickar därför en extra kram. Och du - visst är det så att gråt helar.

    SvaraRadera