onsdag 6 november 2013

Mitt i veckan...

Då är vi redan inne på onsdagen då.
Den här veckan har gått ganska så snabbt tycker jag.
Jag har fortfarande sällskap här hemma och det har definitivt varit ett trivsamt inslag i min annars så ödsliga grotta.
Alltså, den är ju tom och ödslig för att barnen inte är här.
Min Maxi har valt att vara hos sin pappa denna vecka och det förstår jag fullkomligt.
När någon dör så kan man behöva ha sina nära och kära, de som betyder mest, runt omkring sig.
Han har trots allt förlorat sin bror.

Jag vet ju själv hur det känns eftersom jag har varit med om samma sak när min yngsta bror dog.
Man behöver familjen, det blir så in i nordens viktigt vid ett sånt tillfälle.

Nåväl min vän frågade i går om det var okey att han stannade en natt till.
Å jo, fast jag var övermäktigt trött så hade jag inget emot det.
Det har varit skönt att ha sällskap här, tänka på annat och inte bara det jobbiga som hänt.
Jag har verkligen behövt dessa två dygn.

Jag känner mig mycket lugnare nu än för några dagar sen.
Inte så att sorgen gått över men, det känns ännu inte riktigt verkligt men att inte behöva möta dagen ensam har gjort mig gott.

I dag ska jag cykla in till byn och göra ett ärende.
Sen blir det att softa, se hur det känns att vara mol allena igen.
Det går nog bra.
Har ju som sagt tankat lite frid nu.

Ha det gott alla fina!

Kramen om!

3 kommentarer:

  1. Men åh så sorgligt! Stackars honom!
    Vad bra att du har sällskap!
    Kramis!

    SvaraRadera
  2. Här kommer en torsdagskram!
    KRAAAAAM!

    SvaraRadera
  3. Hoppas resten av din vecka blir bra Millan - förstår att du haft det extra jobbigt nu på grund av det som hänt. Skickar en massa kramar

    SvaraRadera