tisdag 19 november 2013

Surkärringen...

...vaknade på rätt sida i morse.
Det svänger sa björnen Baloo när han ryckte katten i svansen!

Natten har varit bättre.
Följdaktligen så är benet bättre, inte helt bra men bättre så länge jag tänker på hur jag sätter ner foten på ett bra sätt.
Å jag vaknade som en liten solstråle.
Klädde mig och gav mig i väg till närbutiken för att köpa kaffe och cigg.
Jag var liksom tokmodig då jag efter att ha tittat på väderstationen och sett att det var flertalet plusgrader, satte mig på cykeln och trampade i väg i duggregn.
Det gick riktigt bra måste jag tillstå.
Jo visst känns benet avigt men det gick i alla fall och bra mycket snabbare än om jag hade gått.

Så nu doftar det ljuvligt i mitt kök.
Aromen av nykokt kaffe ligger som manna från himlen och jag har precis hällt upp dagens första absolut godaste kopp.
Det är ren och skär njutning i liten skala.
Vardagslyx liksom, särskilt när jag inte fick något kaffe i går.
Inte för att det egentligen stör mig.
Jag kan vara utan kaffe i dagar.
När jag jobbade så drack jag aldrig kaffe under arbetstid.
Jag får inte huvudvärk som somliga får när de går utan.
Jag är som vanligt.
Däremot saknar jag min lilla morgonritual när jag har slut på kaffe eller glömt att köpa hem.
Det är något särskilt rofyllt att spola fram kallt, kallt vatten, fylla min perkulator, mäta upp rätt mängd kokkaffe, njuta av aromen, sätta ihop kannan och sätta in sladden till elkontakten och sen lyssna när den blir varmare och varmare, hur kaffet cirkulerar runt i perkulatorn för att till slut tystna när kaffe är klart.
Å sen brukar jag välja någon av alla mina många muggar, utifrån vad jag känner för, och sen hälla upp kaffet i den, en skvätt mjölk vill jag ha och sen brukar jag sätta mig ner och nästan andaktsfull låta sinnena rusa genom kroppen då jag tar min första klunk.
Det är bland det ljuvligaste som finns.
Kanske inte det mest ljuvliga jag kan vara med om, det finns annat som t.o.m slår kaffe men, nej, det ska jag inte gå in på just nu, kanske inte så rumsrent..heh

I morgon så hoppas jag att benet känns ännu bättre eftersom jag måste ta mig in till byn.
Behöver handla, ta ut medikament från apoteket och köpa en ros till begravningen som är på Torsdag.
Begravningen ja, ser fram emot den på ett sätt men en annan del av mig vill inte att den ska vara.
Det är väl den delen av mig som har svårt att förstå att han är borta.
Jag vet dock att en begravning innebär ett fint avsked tillsammans med familj, vänner och släkt.
Det brukar vara grymt jobbigt men efteråt så känns det alltid något bättre.
Det är som definitivt på något vis.
Men det är Torsdagen det, idag är en helt annan dag!

Nu ska jag bädda ihop min säng och avnjuta ytterligare en mugg kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar