tisdag 17 december 2013

Ja men se....

...nu är det morgon igen!
Skulle inte ha något emot att stanna kvar i min varma bädd.
Skulle mer än gärna fortsätta sova.
Jag är trött!
Och har en slägga som hamrar i skallen (som det brukar bli vid för lite sömn).

Natten har väl inte varit fullständig katastrof men det har inte blivit så många timmar som jag skulle behöva för att fungera bättre.
Känner mig gruvligt trött i kropp och själ.
Den här rehabiliteringen kommer att ta knäcken på mig...
...men så får jag ju inte säga, jag ska ju inte vara negativ.
Å nej jag är inte negativ när jag säger så, jag känner hur jag mår och jag far inte väl av detta.
Nu har jag likväl inget val, jag är tvungen.
Så jag fortsätter ta sönder mig själv, vad annat kan jag göra?

Efter rehab i dag ska jag gå ner på mitt arbete och äta jultallrik med en kollega.
Känns roligt.
Hon är en härlig kvinna och det var länge sedan jag träffade henne sist.
Sen känns det bra att det bara blir vi två, inte hela  arbetsgruppen.
Dom andra har redan varit ute och ätit.

I går kväll ringde min yngre bror till mig och frågade om jag hänger med på Onsdagskväll.
Min äldre bror fyller nämligen 50 år.
Jag riktigt kände hur det vred sig inom mig och något bara skrek; nej, jag orkar inte.
Men så kan man ju inte göra då det handlar om att ens bror blir 50.
Jag gissar på att jag måste samla ihop mig själv i morgon kväll och vackert hänga med.

Å på Torsdag har jag samtal.
Det är på tok för mycket denna vecka.
Mer än vad jag tyar med!

Nåja, inte så mycket att göra åt det, bara bita ihop och prestera.

Så jag ska vackert klä mig och traska in till byn.
Jag är som tvungen att gå då jag inte har pengar att fylla på busskortet för tillfället.
Alltid är det något, eller hur?
Jag har ca 4.5 kilometers promenad enkelväg och det är väl i sig inte så farligt om man mår bättre och känner sig piggare.
Jag är trött!
Och vill stanna hemma!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



1 kommentar:

  1. Ja håller med dig kan va skönt att äta med bara en kollega o kul med din bror men förstår vad du känner...ta hand om dig kram

    SvaraRadera