tisdag 3 december 2013

Snurrigt...

Som vanligt när jag kliver upp från en natt i sängen så snurrar det kopiöst i min skalle samtidigt som det känns som om jag är i en glasbubbla.
Å så fruktansvärd torr i munnen att det känns som den är full av sandpapper
Biverkningar av sömntabletterna.
Inte alldeles för himla mysigt.
Man skulle kunna säga att jag är centrum i mitt universum gånger 100.
Nåväl man får inte allt här i livet har jag märkt.

Lånad bild från nätet

Undrar bara hur det ska gå när jag påbörjar den där rehabiliteringen som jag har framför mig.
Tycker inte att sömnen fungerar som den borde med tanke på allt jag stoppar i mig.
Risken att den blir helt störd är överhängande när jag börjar.
Morgnarna är döjobbiga då hjärnan inte är med riktigt.
Å då ska jag arbeta..
Hm, blir säkert toppenbra...not!
Men välj en tid på eftermiddagen då, kanske ni tänker?
Då lägger jag in mitt veto för det blir lika illa.
Då kommer jag sitta på nålar och bara vänta tills jag ska i väg, får inget gjort och när jag börjar känna mig som tröttast så måste jag åka.
I min värld så är det att välja mellan pest och kolera.

Nog om det!
I dag har jag samtal.
Det känns lite si och så då jag inte tycker att vi kommunicerat på ett vettigt sätt under en lång tid.
Jag vill ju givetvis att hen ska stötta mig, inte stjälpa mig.
Som det varit så känns det som att hon plattar till mig när jag berättar hur jag mår.
Att hen inte vill lyssna till det för då har hen misslyckats.
Man kan tydligen inte falla tillbaka några steg under tillfrisknandet.
Jag menar återfall får väl alla som genomgår någon form av behandling.
Å vem annan än min samtalsterapeut ska jag kunna säga hur jag verkligen mår, kunna vara rak och öppen mot?
Som att min lust att skära mig har accelererat på sistone.
Det är en riktig kamp att inte göra det.
Å nej, jag har ännu inte gjort mig illa.
Suget/lusten finns dock hela tiden.
Det betyder i sin tur att jag känner mig otroligt tom invärtes.
Men frågan är om jag ska säga det till hen, hur hen reagerar då?
Jag ska i dag och sen får jag se utifrån reaktionen om jag ska gå kvar eller byta...
Jag får som sagt se!

Se nu blev det bara ett tråkigt, gnälligt inlägg.
Men det är skönt att skriva av sig.
Trots att innehållet inte alltid blir så upplyftande.
Å nu är mitt kaffe klart så nu ska här fås en koffeinkick så kanske hjärnan börjar samarbeta med mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Nä, det är faan inte lätt att få ordning på varken kropp elr själ.. Kram.

    SvaraRadera
  2. God morgon på dig ...hoppas du har det bra å får en skön dag kram på dig

    SvaraRadera