tisdag 7 januari 2014

Vart tog jag vägen...

Känner mig märkligt tom.
Har ingen energi alls i kroppen.
Är helt enkelt dyngslut!

Var duktig och gick på rehabiliteringen.
Där gjorde jag i ordning "Klokboken", alltså laminerade fram och baksida och satte ihop allt material till en bok.
I den har alla som gått hos dem lämnat ett avtryck bestående av kloka ord, dikter osv.
Så i dag så fick jag i arbete att sätta samman den, vilket jag oxå gjorde.

Efter rehab gick jag ner på byn och handlade lite innan jag bussade mig hem.
Här hemma är bara jag och Mini och han sitter som vanligt fastklistrad vid sin dator. *L*
Maxi är på sitt uppdrag och Midi på sin praktik.

Så här är lugnt och stilla om jag bortser från alla glädjeyttringar jag hör från Minis rum.

Jag har planerat middagen som jag ska försöka orka ta itu med lite senare.
Jag kan ju inte låta bli att laga mat då jag har barnen här men det känns inge roligt när jag är såhär utmattad som jag är nu.
Att laga mat brukar kännas som fridfullt i mitt hjärta men den gnistan håller sakta men säkert på att släckas.

Å så har jag ringt min samtalsterapeut och avbokat torsdagens samtal, samt mötet nästa vecka jag ska ha med kassan och af samt där jag är i dag.
Vill inte ha med samtalsterapeuten då jag under en längre tid ansett att hon snarare stjälper mig än stöttar och hjälper mig.
Någon sådan vill jag inte ha sittande på ett sånt möte.
Klarar inte av ev "grodor" som kommer ur hens mun.

Egentligen behöver jag fortfarande mina samtal men det känns som vi har mött vägs ände.
Å jag kan inte prata med någon som beter sig som hon gjort mot mig de senaste tre gångerna.
Nej, då låter jag hellre bli.
Å ska jag djupdyka igen så får jag väl göra det ordentligt..heh
Nej, det är givetvis inte det jag vill men det känns som att det barkar dithän då faktiskt ingen längre lyssnar på mig.

Å som ett brev på posten så kommer denna hysteriskt illa kroppsvärk.
När jag är för trött, när sömnen strular, när jag känner mig stressad, när jag inte fungerar så värker kroppen mig sönder och samman.
Tur är väl att jag är så pass frisk att jag klarar av allt detta...moahaha...

Nej nu ska jag kasta omkull mig en stund och vila innan det är dax att ta itu med middagsbestyren.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar