onsdag 26 februari 2014

Det känns...

...att jag lever i dag.
Å det är väl i och för sig bara positivt.
Är lite leabröten i kroppen.
Gick både på promenad ute.
Bor precis bredvid en sjö som har ett fint promenadstråk.

Eget foto
Det är en del snö kvar.
Klockan var runt 17 så det hade börjat mörkna lite.
Det är dock mycket vackert runt detta promenadstråk, Hälsans stig kallas den för!

Och så promenerade jag på löpbandet.
Man måste ju testa sina gränser.
Å när motionerandet var klart så la jag mig på spikmattan en stund.
Jag har av någon anledning glömt bort att jag har en spikmatta.
Den hade blivit lite undanlagd så jag har faktiskt inte legat på den under ett bra tag.
Men nu ska det bli ändring..
Sen blev det sköna, varma duschen.

Å efter det så gjorde jag inte så mycket.
Fru W ringde så vi pratade bort en god stund.
När samtalet var avslutat så tog jag mina tabletter som kröp ner mellan svala lakan.
Å sen minns jag inget mer..
Den här nya insomningstabletten har fungerat två kvällar nu.
WOW säger jag bara.
Å himmelskt skönt att inte ligga och vrida och vända på sig när sömnen inte vill sig.
Nu får jag bara ta den max 4 nätter i veckan då den är beroendeframkallande.
Så jag tar dom inför rehabiliteringen då jag behöver vara piggare för att orka med.

Nu sitter jag och väntar på att kaffet ska gå klart så jag kan njuta av dagens första aromrika, välsmakande kopp.

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!

3 kommentarer:

  1. Oj,vad ni har mycket snö! Här har vi ingen snö då jag tittar ut..solen skiner :)
    Ha en fin dag på rehabiliteringen!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Inte helt fel att kunna promenera så där vid vattnet:) Och även promenera inne. Visst är det härligt. Sen att få sova på det:-) Ha en fin kväll. Kram

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att du får sova. Finns nog inget värre än att ligga och vrida sig. Så vackert du bor. Hoppas du får en skön sömn i natt med. Kram Annika

    SvaraRadera