onsdag 5 mars 2014

En Onsdag...

Nu höll det på att bli fel här i rubriken.
Började med att skriva "En Tisdag", hm, något sa mig direkt att det inte stämde.
Haha, ja den här tröttheten.
Kan inte påstå att hjärnan fungerar exakt som den ska, tyvärr!

I går på rehab gick det sådär.

Lyckades ladda upp fel dokument till det jag skrev.
Kom dock på det helt på egen hand att det blivit knasigt.
Gick och hämtade min handledare som fick visa hur jag "ogjorde" mitt fel.
Det var faktiskt inte så svårt.
Jag hade nära på klurat ut det själv.
Så nu kan jag det med.

Väl hemma så fick Mini en semla.



Lånad bild

Handledaren på rehab sa att det stod en semla i kylskåpet som var min.

Tog hem den till Mini som blev...himla glad!
Satt i köket medans han fikade sin semla.
Det såg gott ut!

Sen hjälpte han mig att packa ner löparbandet.

Jag monterade ju ner det i går.
Att packa ner det i kartongen var rent och skärt precisionsarbete.
Men det gick.

Sen klädde jag mig för en kortare promenad.

Det var inte lika blött ute som i Söndags.
Å tur var väl det.
Gillar inte när skor blir blöt när jag går.

När jag kom hem så satte jag i gång med middagen.

Köttfärssås som fick puttra på länge, länge så smakerna riktigt gifte sig och den blev krämig och god.

Så la jag mig i sängen för att vila och så ringer lillebror och frågar om han kunde komma redan så tidigt.

Visst sa jag.
Bara att kliva upp och klä mig.
Sen bar jag och Mini ner kartongen.
Jisses så otympligt och tungt det var.
Själva kartongen var ca 150*60.
När lillebror kom så stuvade han in den i bilen och så åkte vi i väg.
Min söta lilla brorsdotter satt i baksätet och var måttligt arg, så arg att lillebror stannade bilen och sa till henne på skarpen.
Se då lugnade hon ner sig.
När vi parkerade vid affären följde hon mig in och hämtade en stor vagn, sen lassade vi på kartongen och så in i butiken.
Dom fick tillbaka löpbandet och jag fick pengar.
Skönt att fått det gjort.

När vi åkte tillbaka satt jag i baksätet med min brorsdotter.

Och då kom det fram varför hon var så arg i början.
Hon hade tänkt att jag skulle sitta där bak med henne, inte ha en stor kartong där.
Nåväl vi fick en rolig pratstund tillsammans och så fick hon en liten slant av mig att stoppa i sin spargris, eller börs.

Väl hemma så gjorde jag lite fruktsallad som jag åt i sängen och sen så var det bara soft-läge på den här kvinnan.
Hade liksom ingen ork kvar.

Men nu är en annan dag.
Jag är fortfarande grymt trött.
Det där bakslaget sen jag fick gå ner på antal dagar på rehabiliteringen har slagit stort.
Inser nu hur fruktansvärt utmattad jag varit de sista månaderna.
Det tar ett tag att läka och komma i kapp igen.
Bara så synd att det blivit såhär.
Å det skyller jag på AF och deras "regelverk".
Detta att inte lyssna, att vägra se för reglerna säger minsann....jadajadajada..
Hade dom gjort det så hade jag förmodligen inte backat så mycket som jag gjort nu.
Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Nu ska jag koka mig lite kaffe.

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!


4 kommentarer:

  1. Hoppas att du får en fin dag trots trötthet!
    Här har jag ont i lederna..mest händerna....klädtvätt på gång.
    kramen om

    SvaraRadera
  2. Inte konstigt att brorsdottern var arg. Men hon fick ju sitta bredvid dig tillslut. Hoppas du känner dig piggare. Kram Annika

    SvaraRadera
  3. Visst är det trevligt när man får göra sina barn glada...om än bara med en semla. Ha det gott kära vän. Kram

    SvaraRadera
  4. Klart hon blev arg när hon inte fick umgås med dig som hon tänkt!

    SvaraRadera