onsdag 7 maj 2014

Ibland förvånas jag över mig själv....

I dag efter rehab så kände jag mig sådär urbota stenad i skallen.
Pratade med Älskade E och det blev lite hursomhelst då hjärnan inte riktigt samarbetar med mig.
Efter samtalet funderade jag på att ta en siesta men så bestämde jag mig för att det säkert är jättedumt om jag vill sova en bra natt.
Så...
...för att hålla mig vaken satte jag i gång och tvättade.
Rev ur alla sängkläder ur sängarna.
Sprang upp och nerför trappen till källaren åtskilliga vändor.
Många maskiner blev det.

Åh så lyckades jag äntligen hitta åt mina plastmattor som jag tidigare hade i köket och hallen.
Ni anar inte hur jag letat och funderat vart dom tagit vägen.
Min x-make bestämde frankt när Mini var liten att alla mattor skulle väck.
Vad han gjorde med dom hade jag ingen aning om.
I dag när jag stod och väntade på att maskinen skulle gå klart fick jag för mig att öpnna förrådsdörren.
Tittade in, inte så särskilt lätt då det är fyllt från golv till tak där, och helt plötsligt så anar jag något blåvitt nästan längst in.
Och, jo det var den ena av mattparet jag tappat bort.
Hittade även åt den andra.

Så det var bara att bära upp dem och så ner i badkaret för tvätt.
Det har ju legat i en herrans massa år, bortglömda så de behövdes en rejäl badkarstvätt.


Tänk att jag hittade dem när jag minst anade det.
I morgon åker den andra i blöt.
Jag kanske gör det besvärligt för mig som tvättar dom för hand men då maskinen i källaren inte är min vill jag inte tvätta mattor i den.

Till helgen ska jag lägga ut dem, så fint det kommer att bli!

Nu hänger all tvätt på streck så i morgon är det bara att vika ihop dem och lägga undan dem.
Skitbra, att vara så trött att jag måste ta mig för någonting.
Och tänka sig att det kan bli vettiga saker av tröttheten med!


Blommorna i mitt köksfönster växer så det knakar.
Tänk vad lite omplantering och näring kan göra för gröna växter.
Denna växt har följt mig ända sedan jag som ung tös hade den i mitt flickrum när jag bodde hos mamma. 
Jag tror jag var ca 10 år då jag fick moderplantan.
Sen dess har jag tagit skott, planterat, sett den växa upp osv,  ja, undra vilken generation jag är uppe i nu, 36 år senare?
För bökigt för att räkna ut.
Många generationer blir det i alla fall.
Tycker att det är lite roligt...

Nej nu så är det dags att varva ner efter den här arbetsamma dagen så att jag kan komma mig till ro och somna när det så är dax.

Dröm sött alla fina!

Kramen om! 






1 kommentar:

  1. Åhh, vad kul att hitta saker man trodde var förlorade! Och hjärnan är verkligen förunderlig.. Njut av din rena tvätt!

    Kramar

    SvaraRadera