onsdag 4 juni 2014

Inte vilken morgon som helst...

...det är Onsdagsmorgon.
Och Lille Lördagen!
Egentligen bryr jag mig inte om vilket, jag är uppe oavsett dag och morgon.

Dag två på rehab för denna vecka ska göras.
Dag ett gjordes i går.
Gick det bra?
Nej, inte särskilt.
Jag fick inte mycket gjort.
Hela jag gick i slowmotion.
Men ett underbart samtal hade jag med en kollega där.
Ni vet ett sånt där hallelujamoment av samförstånd.

Väl hemma så pratade jag lite med Maxi innan hon gick till byn.
Så blev det ett samtal med Älskade E.
Mot slutet kände jag mig grymt trött så vi sa Hej Då och jag la omkull mig men inte somnade jag inte.
Somliga dagar är så, det spinner för mycket inom så jag kan inte slappna av.

I går morse så ringde jag hen på I.H, mitt första rehabställe vilka jag har veckokontakt med antingen via telefon eller personligt möte.
Jag kan väl säga att det är hen som har koll på mitt mående, hur det fungerar på rehab osv.
Hen är den trygghet jag har vid ex möten med AF och F-kassan.
Hen är den efter mig själv som vet mest om mig om jag uttrycker mig så.
Nåväl under samtalets gång fick jag reda på att jag fått en tid hos läkaren den 17/6.
Det hade hen fått reda på i ett mejl från kontaktpersonen på AF, samt att min rehabiliteringsersättning är förlängt till 9/9.
Hen frågade om jag visste om det?
Jag har inte fått någon kallelse, har inte hört något från vare sig psyk eller AF.
Högst märkligt ansåg hen och det tycker nog jag med men inte oväntat på något sätt.

Det säger mig dock inte om jag fått en egen läkartid innan den 17;onde för då ska alla sitta med, alltså läkare, jag, F-kassan, AF men det är sagt att jag skulle få egen tid med läkaren innan så jag slipper sitta med en helt vilt främmande människa på det mötet.
Så nu måste jag ju ringa psyk för att höra vart min kallelse är någonstans då jag själv inte fått den och om det är inbokat en tid eller två?
SUCK!

Kanske inte så konstigt att det var svårt att slappna av i går.
Det snurrar som sagt för fort inom mig.
Tror att skallen ska explodera i bitar emellanåt.
...men det är ju tur att jag nästan är frisk.
Snart hoppar jag i skorna och jobbar mina 75% med ett glatt leende på läpparna...not!

I dag är det grått ute men någon enstaka strimma sol lyckas leta sig fram genom molnen.
Lika så gott väder som något annat tycker jag.
Det får gärna regna, det stör mig inte alls.
Eller så får det vara sol, det är okey det med.


Mitt köksfönster står alltid öppet morgon som kväll.
Det är så skönt att få in frisk luft när jag är i köket.
Jag sitter ju ofta här vid laptopen eller så står jag vid spisen och lagar mat eller så sitter jag och löser korsord.

Ha en strålande dag alla fina!

Kramen om!


1 kommentar:

  1. Men fy hundan vad otroligt krångligt att det skall vara så!!!! Man blir heligt förbannat. Och så har man inte orken!! Men jag skickar dig lite styrkekramar.

    SvaraRadera