söndag 8 juni 2014

Pingstdagen...

Så var det Pingstdagen gott folk.
Tycker Pingsten försvann när dom tog bort Annan Dag Pingst.
Efter det ser jag inte riktigt att det är storhelg.

Pingstdagen för 21 år sedan hade jag varit gift nästan ett dygn.
Vi åkte och hämtade Maxi på eftermiddagen då hon sovit borta för första gången.
Hon var 5 månader och min Pappelino tyckte att vi skulle få natten för oss själva nygift som vi då var.
Just där och då kändes livet lyckligt.
Jag var på 25 år på väg att fylla 26.
Jag hade min man och min underbara lilla dotter.
Vi var en familj.
Som alla vet varade inte den lyckan.
Nu är det snart 6 år sedan vi gick skilda vägar.
Det bästa beslut jag tagit i mitt liv.

Nu är jag singel men har mina ungdomar.
Alla tre denna vecka.
Midi jobbar och just nu sover Maxi.
Hon har jobbat två nätter på raken men gick av i morse så hon behöver sin sömn.
Midi gamear hela nätterna i genom så han sover oxå. *L*

Vad vore jag utan mina ungdomar?
Så tråkigt livet vore.
Vad skulle jag gjort i stället?
Själv har jag alltid tänkt mig ett liv med barn.
I början då vi försökte och det inte blev så var jag alldeles förtvivlad över tanken att det kanske aldrig händer mig.
Vi påbörjade en barnlöshetsutredning som var otroligt jobbigt att genomgå men vi blev gravid spontant efter nästan ett års utredning.
Så lycklig jag var då.
Trodde nästan inte det var sant då g-testet visade positivt.
Fick nypa mig flera gånger om dagen för att vara säker på att jag inte drömde.
Det var en härlig tid att känna Maxi växa i magen.
Att även jag fick gå omkring med graviditetsmage.

Å nu är hon stora damen som fyller 22 senare i år.
Vi har en så fin kontakt med varandra.
Vi pratar om allt.
Hon har vuxit upp till en så ödmjuk, empatisk,  stark och skötsam vuxen.
Hon har fina  normer hon lever efter.
Hon är en ständig glädje för mig.
Likväl som mina andra ungdomar.
Jag är så glad att dom är så trygga och starka i sig själv för sånt kommer man långt på.
Visst har dom upplevt sina svårigheter genom livet.
Jag själv och x-maken åsamkade mycket svart de sista åren vi levde tillsammans.
Sånt jag önskar kunde fått vara ogjort.
Men jag visade dem den styrka jag hade, att man faktiskt kan gå ur en destruktiv relation.
Jag gjorde i alla fall det!

Å med åren har relationen vuxit mellan oss till något mycket starkt och vackert.
Så jag är så tacksam över glädjen att få burit och fött mina tre.
Så glad att få ha dem till låns tills dom blir flygfärdiga.

I dag ska jag göra en friskgratäng till middag.
Har tagit fram torsk ur frysen.
Det blir nog så gott gissar jag på.

Hoppas ni har en härlig helg alla fina!




Kramen om!

4 kommentarer:

  1. Visst saknar man Annandag pingst. Pingsten har förlorat sin forna glans.

    Önskar en fortsatt fin söndag och pingstdag.

    SvaraRadera
  2. Spot on with this write-up, I seriously think this site needs far more
    attention. I'll probably be returning to see more, thanks for the info!


    My blog post ... Topher DiMaggio ()

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att man känner att barnen är det bästa man har. Det tycker jag också. Det är så mysigt när dom tar sig tid för sina föräldrar också. Jag njöt när vi var o fiskade med yngsta sonen..o dessutom fick napp:)) Då myser man. Förstår verkligen att du också gör det. Visst är man glad när man ser att ungdomarna våra är så mjuka o fina personer. Inte konstigt man är stolt som en tupp...som förälder:) Njut med dom när du kan:-)) Kram

    SvaraRadera
  4. I was curious if you ever thought of changing the layout of your blog?
    Its very well written; I love what youve got to say.
    But maybe you could a little more in the way of content so people could
    connect with it better. Youve got an awful lot of text for only having 1 or 2
    pictures. Maybe you could space it out better?


    Feel free to surf to my website :: Topher dimaggio

    SvaraRadera