torsdag 4 september 2014

The day has come...

I dag gäller det!
Avstämningsmöte på gång!
Mötet med f-kassan, AF och en representant från mitt arbete.
Just nu önskar jag mig långt bort så jag slipper delta.
Men så är inte fallet.
Jag kommer att sitta med.

Förra gången jag var sjukskriven så hamnade jag givetvis i ett sådant möte med.
Då blev jag fullkomligt överkörd av f-kassan och mitt arbete.
Så det är kanske inte så konstigt att jag har en obehaglig känsla inom inför detta möte.
Det är länge sedan jag kände att någon av dessa parter jobbar för min skull.
Dom ser till regelverk and that's it.

Nej jag vill inte vara med i dag för jag tror att det inte kommer att bli bra för mig.
Tråkigt att känna så men jag har liksom ingen på min sida som kan ryta till.
Och om jag själv säger något anses jag aggressiv, vilket jag inte brukar vara.
Mer frustrerad och uppgiven.

Nå fram emot lunch lär mitt öde vara bestämt!

Väl hemma lär jag rasa ihop som en trasa eller så blir jag som en duracellkanin som inte kan slappna av.
Det kan bli vilket som.

På agendan när jag kommer hem står att riva ut sängkläderna och tvätta.
Tänkte göra det i går men kände mig för trött för att orka.
Trött ja, nu börjar kroppen visa tecken på att vi går mot höst.
Helst av allt skulle jag vilja sova hela tiden om jag kunde och hade möjlighet.
Trots att jag tycker om den höga luften som hösten bär med sig så fungerar inte mitt psyke.
Höstdepression!
Det där jag inte fått psyket att fatta.

Det är sannerligen svårt att göra sig hörd när ingen lyssnar och tar till sig!

I går så hade jag en otroligt lugn dag efter rehab.
Det var ju bara jag och Mini här då Midi åkt i väg på bröllop till södra Sverige och Maxi cyklat hem till sitt.
Vi latade till oss och gjorde varma smörgåsar till middag.
Oj, så gott det var.
I dag ska jag grädda våfflor som jag serverar med min hemgjorda blåbärssylt och vispad grädde.



Han ser fram emot middagen.
Våfflor är en favorit hos min son.

Å i morgon så växlar han boende, då är det tid för pappavecka igen och själv blir jag helt ensam i helgen då Midi inte kommer tillbaka förrän Måndag.
Jag har inget på agendan, den gapar helt tom och det är skönt.

Nu mer kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar