onsdag 29 oktober 2014

Den svåra konsten att kliva upp...


Tyvärr inte min egen säng


Det är en otrolig konst och manöver att kliva upp på morgnarna nuförtiden, i alla fall för min egen del.
Det förekommer inget glatt skuttande ur sköna värmen eller en glad trudelutt  som hälsar den nya dagen välkommen.
Nej inget sådant.
Mer så att jag får tvinga upp mig, säga till mig på skarpen att nu kliver du upp oavsett hur trött du känner dig.
Och upp lyckas jag ta mig...till slut!

När jag går omkring i min trötta zombie lika värld så lyckas jag alltid krocka med möbler här hemma.
Jag går in i pallen som står vid fläkten och köksbordet får rediga smällar av höften.
Jo jag har ofta väldiga blåmärken på benen.
Dörrkarmarna ligger oxå risigt till..
Och det enbart för min trötthets skull.

Men nu är jag i alla fall uppe och sitter med dagens första mugg ljuvligt kaffe.
Jag struntar i att jag är så trött att jag känner mig illamående.
Den här dagen måste göras den med!

Dax för rehab igen.
I går blev det lite annorlunda på rehab då jag fått sällskap i mitt rum.
Jag har ju suttit ensam sedan i somras och ärligt tyckt det varit himmelskt skönt.
Men nu är friden slut.
Å jisses så många gånger hen frågade mig om det hen höll på med.
Kan väl säga att jag blev aningen störd och det är jag inte van vid.
Jag är van att sitta i min egen lugna vrå.
Å det är slut på det nu!

Nåja, vad är väl en bal på slottet...

Nu ska den här övertrötta galningen försöka få ordning på livet så jag kan åka till rehab.
Längtar redan hem!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

2 kommentarer:

  1. Här är jag rätt så trött också. Har skjutsat sonen A till buss, det regnar. Dottern J börjar 9.20 o slutar 13.40. Hon far med bilen...
    Nu strax ett inlägg o så diska
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja det är nog vanligt bland folk, själv är jag så där lagom trött men ibland vill jag inte kliva ur sängen avskyr morgon jobb vintertid ....hoppas dagen går snabbt kram

    SvaraRadera