torsdag 16 oktober 2014

Ja men se där...

...skrället har vaknat och sitter med dagens första kopp kaffe.
Njutbart som vanligt.

I går så hade jag och Mini det så mysigt.
Han är en guldtupp, den där raringen.
Ömmar om sin moder, det gör han.
Artig och belevad är han.
Och vips så dyker clownen upp som får mig att skratta så det gör ont i magen.
I går sa han att vi har det bra lugnt och skönt nu när det bara är vi som bor här, eller hur mamma?
Å jo vi har det väldigt lugnt på ett behagligt sätt.
Jag älskar att höra hans utfall när han sitter och spelar över nätet med sina vänner.
Det skriks av spänning, förtjusning och det skrattas så hjärtligt där inne i hans rum.
Och jag tycker så mycket om våra middagar och kvällsfika tillsammans.
Han har så mycket att säga och så mycket att ge.
Han är en pöjk att vara mycket stolt över, och det är jag.

I dag ska jag göra lite "godare" mat till vår middag.
Den sista denna mammavecka.
Det blir helstekt kotlettrad som jag sen ska baka in i smördeg med god fyllning i.
Till det tror jag på pressad potatis, kokt broccoli och gelé.
Hur som haver såg jag hur Minis ögon lyste då jag i går berättade vad jag skulle laga till.
Jag brukar som oftast laga till en mysmiddag sista middagen innan växling till den andra föräldern.
Tycker om känslan att pyssla på lite extra och så får han en god karamell med sig att suga på när han byter boende.
Sån är jag!

Sen råkar jag veta att maten sällan är särskilt god i det boendet.
X-makens kvinna är inte duktig på att laga mat och det är oftare hon som lagar maten, inte min x-make även om han kan och lagar hyfsad mat.
Det har tydligen något att göra med hennes kvinnliga roll i hemmet som måste uppfyllas.
Ja jisses så roliga anekdoter jag får höra av mina ungdomar när dom är på det humöret.
Nåväl, dom lägger upp sin vardag som dom vill likväl gör jag det på mitt sätt.

I morgon växlar Mini boende och jag har en vecka för mig själv.
Har så smått börja vänja mig med ensamheten igen.
Det blev så övertydligt då tjejerna flyttade hemifrån så snabbt.
Man måste ha en invänjningsperiod när saker och ting blir annorlunda mot för vad det varit.
Nu har jag förvisso inget emot ensamhet då jag är eremit djupt ner i själen.
Men jag saknar deras skratt och jag saknar våra samtal.
Jag saknar att ha dom boende hos mig.


Men det är naturens gång att släppa dom fri när dom är flygfärdiga.

Nu blir det mer kaffe, tror jag ska kika på ett korsord och så ska jag laga till kotlettraden.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



4 kommentarer:

  1. Kan bara hålla med dig ...ha en fin dag vännen kramen

    SvaraRadera
  2. Ja, det är tidens gång..Dottern C kommer hem ikväll o ska vara ända till den 26 okt :)
    Kram fina vän

    SvaraRadera
  3. Visst är det mysigt att få umgås med våra ungdomar. Va roligt att du fick skratta tillsammans med honom. Då minnas du det hela veckan:) Kram

    SvaraRadera
  4. Förstår det blir en saknad.
    Kramiz.

    SvaraRadera