tisdag 30 december 2014

17.51...

...idag för 22 år sedan föddes min förstfödda.
Det var ingen lätt förlossning, och det slutade med sugklocka.
Ut kom hon i alla fall, efter en kort sekunds oro då dom sa att hon inte mådde bra där i magen, sen blev det akuta händelser....det där jag inte gärna minns, för det gör fortfarande ont att tänka på..

Men ut  kom hon, min förstfödda.




Detta lilla rosenknyte.
Som föddes ur mig.
Hon var så vacker och hade det lite svårt.
Ont i huvudet pga sugklockan.
Minns att hon fick något litet för värken...själv minns jag mest att jag gick och bar henne.
Först natten till Nyårsafton och sen hela natten Nyårsafton.
Och sen...
Ja hon var här, vår dotter.
Så sakta men säkert så lärde vi känna varandra och så småningom så lärde jag mig hennes signaler, så allt inte blev så abrupt så oväntat konstigt.
Jag hade all tid i världen, de första fem månaderna var jag ensam med henne då min pojkvän gick skola på annan ort.
Så det var bara Maxi och jag.
Hon var inte direkt enkel.
Hon tyckte inte om att sova.
Hon ville äta hela tiden.
Men hon var sagolik, hon var mitt hjärtas barn.
Det barn jag väntat och längtat efter så länge...
...och jag överlevde dessa tuffa månader i början.
Sen blev man lite van....och ingenting var särskilt farligt!

Nu fyller hon 22 år.
Jag undrar vart åren tagit vägen.
Det enda jag vet är att hon fortfarande är mitt hjärtas barn, min förstfödda, min ängel, den jag kan gå genom eld för.
Hon är fortfarande min, trots att hon flyttat hemifrån och lever sitt eget liv.
Men min är hon ändå!

Kramen om alla fina!

3 kommentarer:

  1. Visst är det en härlig känsla ens barn. Barnen är det bästa...hela livet. Hälsa o gratulera födelsedagsbarnet:))

    SvaraRadera
  2. Grattis till dottern!Så fin hon är :)

    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
  3. *ler* Klart hon är din - nu och för alltid. Hoppas hon fick en fin födelsedag! Vill passa på och önska dig ett mycket bättre 2015 och så skickar jagen massa kramar!

    SvaraRadera