lördag 10 januari 2015

Detta nattliv...

Å då menar jag inte festa, partaja, rocka loss.
Nej jag menar drömmarnas rike.
Himlarns vad jag drömmer de stunder jag sover på nätterna.
Helt crazy drömmar.
Vissa känns bekanta, de som återkommer nu och då som de drömmar om min mor eller de drömmar där jag är jagad.




En drömfångare hänger i mitt sovrumsfönster

De drömmar som känns som rena mardrömmar.
Å så vips så byter drömmen skepnad och det handlar om något helt annat.
Som i natt.
Jag var så medveten om drömmen när jag vaknade till, den låg så nära att jag kände att jag kunde ta på den.
Jag skakade på huvudet och funderade vad den ville säga mig, för den var så långt från mitt liv man kan tänka sig.
Mitt i detta funderande så spräcktes mitt uppvaknande av en skarp ringsignal och puts väck var drömmen.
Det är väl så att man ska ha ett block vid sidan av sängen och genast skriva ner sin dröm när man vaknar.
Det har inte jag...

Så jag bytte drömmen mot ett samtal med Älskade E, för det var givetvis hon som ringde mig.
Där nere i Eden så har strömmen gått trots att ovädret ännu inte visat sig.
Å inte bara strömmen utan även vattnet.
Så hon får se fram emot en liten udda dag om de nu inte klarar av att fixa tillbaka strömmen snabbt.




Här är det inget oväder på gång däremot snöar det igen.
Temperaturen visar -5 grader.
Men jag tänker hålla mig inomhus så det får vara vilket väder som helst ute, jag bryr mig inte.

I går så hade jag tv;n i gång större delen av dagen och följde gisslandramat i Paris.
Man kan undra vart världen är på väg?
Alla dessa fruktansvärda dåd som nu och då händer lite här och där i vår värld.
Tänk om man kunde få stopp på dessa människor som utför dåden.
Tänk om vi alla kunde få leva i en trygg värld där varje människa är lika värda.
Där varje människas röst räknas.
Där freden vilar.
Tänk om...
...det inte vore utopi utan verklighet!

I dag händer nog inte särskilt mycket här hos mig.
Det blev bedrövligt tyst och ödsligt här i går eftermiddag då Mini blev hämtad för pappavecka.
Det känns som jag borde vant mig vid det här laget då det är 6 1/2 år sedan vi separerade och varannan vecka infördes men jag tycks aldrig bli riktigt bekväm med det.
För egen del skulle jag vilja ha honom boende hos mig jämt.
Jag saknar honom så under mina ensamma veckor.

På tal om separationen så är det 6 år sedan skilsmässan gick genom inom kort.
Minns inte exakt datum när jag fick brevet som sa att jag var fri från honom.
Minns mer den lättnad jag kände då jag läste det.
Tänk så tiden går.

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!


2 kommentarer:

  1. Ville kika in och skicka en hälsning då jag anar att du håller dig inne en dag som denna! Hoppas dina drömmar kan lämna dig lite ifred!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Usch ja det är jobbigt att drömma om det inte är något bra förstås hoppas du får en skön söndag för det skall jag ha ta hand om dig kram

    SvaraRadera