onsdag 25 februari 2015

Alla dessa män och konstigheter...

Dagen har liksom varit hektisk.
Och en svår förmiddag utan att dricka förrän efter lunch ungefär.
Nej det var minsann inte enkelt.

Gjorde mina ärenden på byn och började gå upp mot psyk.
Stannade till halvvägs och gick in till min gamla mentor på I.H.
Där drack jag äntligen en mugg vatten och så kaffe och så tog jag en apelsin jag köpt.
Fattar ni hur gott det var.
Å så pratade vi ju givetvis om vad som hänt sen sist.

Efter den pausen gick jag upp den sista biten till psyket.
Kan säga att det var ganska så jobbigt särskilt när jag bar två matkassar.
Förvisso inte så mycket i vardera men ändå.
Nog märks det att mitt hjärta slår för snabbt.
Det var helsikes jobbigt.
När jag tänker efter har detta påverkat mig under en längre tid men jag har liksom inte fattat varför.
Har man en vilopuls på 110-120 så kan man ju gott tänka sig vad den ligger på när det kommer till ansträngningar.
Ja jisses!

Nå jag kom mig dit till slut.
Så var det då dags för samtal.
Lite försenad var hen men jag kom in till slut.
Vi började som vanligt med det senaste, som nu Hälsocentralen och måendet under veckan som gått sen sist.
Sen djupdök jag igen.
Å som vanligt vid den här tiden, efter ett samtal, så börjar det krypa i kroppen.
Min kurator häpnade när jag berättade att efter 5;an så skulle min mamma på väg på husvagnssemester med den "äckelkarln" hon hade då.
Det var han och hans lilla dotter, mamma och mina två yngre bröder och som tänkt jag då.
Men jag vägrade, tänkte verkligen inte följa med det "äcklet" på semester i en husvagn.
Så vad händer då månntro?
Jo jag får minsann vara ensam hemma i huset en hel vecka.
Bara sådär.
Så jag bodde alltså helt ensam en vecka i vårat hus sommaren efter 5;an!
Ja sa att min kurator häpnade och undrade hur man kunde välja att göra på det sättet.
Tja mamma skulle ju aldrig ha frågat pappa om jag kunde bo där den veckan.
Min kurator hade anmält idag om hon fått veta samma....

Å sen så avbytte dom varandra, alla dessa män jag tyckte så illa om.
Alla dessa män och andra konstigheter...
Jag hade definitivt öga på folk och karaktärer och jag dissade alla mammas män, det var ju inte svårt eftersom det var bara dönickar och kräk.
Men jag var ju tvungen att genomleva varje fas av varje man hon drog hem.
Inte var det lätt på något vis.
En del inom mig hatar henne för vad hon utsatte mig för hela tiden.
Alla dessa män....somliga mer kletiga än andra...och jag var ung, bara en flicka!

Nej nu orkar jag inte skriva mer, det tar för hårt i mig.

Ha en skön kväll alla fina!

Kramen om!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar