fredag 20 februari 2015

Att ringa och ringa upp det är frågan...

Ringde psykjouren ikväll
För att dagens besök blev så weird och för att Mini växlade boende.
Har inte mått särskilt bra sen Mini försvann och så detta knepiga möte med min x-svärmor.

Ringde psykjouren ca 20.50.
Fick ett svar att är det okej att jag lämnar över ditt nummer till nästa personal för vi gör precis ett byte nu.
Personalen ringer så fort det är möjligt.
Nu har det gått 2 timmar och ingen har ringt.

Jag hade lätt kunnat ta livet av mig under den här tiden.
Nä, den nya psykjouren i en annan stad fungerar verkligen inte.
Tills dom ringer mig lär jag ha krupit ur mitt skinn hundratalsgånger och mer därtill.
Jisses, jag mår ju bara lite dåligt, så vad kan hända?

Haha mår ju bara lite dåligt, det är så jag säger till gemene man för att jag inte orkar berätta hur det verkligen är.
Men att inte höra av sig då man ringer psykjouren då ska man vänta.

Och vänta gjorde jag men träffade på en ren hit, en fantastisk människa.
Hen var verkligen lugn och trygg i sitt sätt att prata och möta mig.
Inte för att det hjälpte nämnvärt.
Men hon fanns en timme i alla fall.
Så nu kan jag lugnt krypa ur kroppen pga ångesten jag känner.
Men hennes röst var fin och hon var bra.
Men ångesten finns kvar....

Sussa sött alla fina!

Kramen om!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar