torsdag 9 juli 2015

Ånyo en dag i strilandets tecken...




När det inte är sol,då regnar det.
Å jo det är vad väder jag har just nu.
Fast det kan förändras,klockan är inte så värst mycket än.
Å eftersom jag är kärringen mot strömmen så myser jag rejält.

Jag sitter i mitt kök,det är tyst och lugnt.
Mina ungdomar sover fortfarande.
Det är bara jag, min laptop och en mugg kaffe.
En skön morgon.

I går morse så passade jag på att baka medans ungdomarna sov.



Det blev en härligt god chokladkaka.
När jag gör någon variant av sockerkaka så går jag inte efter recept.
Det finns i huvudet,vilka ingredienser,hur stormängd osv.
Som att tar man mycket kakao måste man ta mindre mjöl osv.
I går var jag duktig och siktade i mjöl, kakao, bakpulver och vaniljsocker.
Det blir faktiskt himla skillnad när man ids anstränga sig och göra det.
Mycket lättare att vända ihop.
I gårdagens kaka bytte jag ut mjölkmängden mot kaffe.
Det passar väldigt bra när man ska göra en kaka med mycket kakao i.
Mina barn är väldigt förtjust när chokladen har en djup smak.

Så ringde läkaren redan innan 11.
På kallelsen skulle samtalet komma 16.15.
Men det spelade inte så stor roll.
Jag fick en skum fråga, hen frågade om jag tyckte att jag borde minska lyrican, att det kanske är den medicinen och den dosen som gör mig så slut och trött på.
Som om jag skulle ha någon aning om det?
Jag är ingen läkare så vitt jag vet.
Men så kom hen på att jag just fasat ut en annan medicin jag ätit över tre års tid så då fick hen till att det kanske berodde på det.
Det slutade med att hen inte ändra medicineringen denna gång utan vi få se på nästa koll vilket sker om en månad oxå det per telefon.
Så skrev hen ut medicinen jag ville,som jag har allt uttaget på.
Tja samtalet tog nog inte tio minuter ens.
Nu kan jag vila mig en månad tills nästa...


Maxi
Midi
Mini



I går eftermiddag så fick jag för mig att titta på mina ungdomars dopfilmer och ettårsfilmerna.
Det var en rejäl skjuts in i dåtiden.
Jag insåg att oj vad stora mina ungdomar är idag och oj så små dom var då när dom var barn.
För att inte tala om mig själv.
Jag pussar på dom och sjunger hela tiden.
Jag var alltså en pussande, trallande mamma då.
Filmerna fick mig att le stort.
Dom är så härlig, vart och ett av mina tre barn, alla lika efterlängtade, alla lika önskade.


Och med det så önskar jag er alla fina en Godmorgon och en härlig dag!

Kramen om!


4 kommentarer:

  1. Det lät väl lite konstigt...att du ska måsta vänta 1 månad innan dom ändrar nåt.!! Tänk om det är därför du mår dåligt? Det har jag hört ofta...att felmedicinering gör att folk inte mår bra. Sen ändras inget. Sjukvården är inte vad den varit...Sen ska man vara läkare själv....Helt sjukt. Visst myser man när det regnar:) Men lite sol emellanåt vore inte fel heller:)) Men du ! Vilka snygga barn du har.:) Ha det bra till vi hörs igen:) Kramen

    SvaraRadera
  2. Hm ja ibland är saker inte som man tror allt tar tid o trist att vänta men vad gör man? gott med kaka :) men oj va dina barn är vackra :) hoppas du får det behagligt o skönt denna dag stor kram

    SvaraRadera
  3. Åh vad god kakan såg ut! Och med kaffe också! Det måste jag prova :)
    Usch vad jobbigt med medicinen. Själv är jag på utredning. De tror att jag är bipolär. Bland annat. Det där bland annat tycker jag de kan hoppa över ;) Men det lutar väl lite åt adhd också då och inget mer hoppas jag.
    Ha en jättebra dag! Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom hittar liksom ingen diagnos på mig. Jag är nog mest bara besvärlig med min depression och mitt uttröttningssyndrom.
      Hoppas din utredning faller väl ut för dig.
      Kram

      Radera