fredag 17 juli 2015

Ånyo en dag...



Lite som den här himlen känner jag mig.
Grå/blå/svart  med en gnutta vit inom.

Tror jag har svaret varför gårdagen kändes så apig och jag så nere.
Känner mig förkyld nu.
Fryser som bara den, det skjuter i öronen och jag har fått en otrevlig hosta.
Det var kanske det på gång...

I dag är det Fredag.
Mini har nu varit hos mig i 2 veckor på raken.
Alltså vart tar tiden vägen?
Den går lite väl snabbt ibland.
Vid lunchtid blir han hämtad av sin pappa och ska vara där i två veckor.
Sen återgår vi till det normala varannan vecka.

Midi stannar kvar hos mig till i morgon.
Sista helgen på semestern och sista partykvällen för tjejerna för nu i vart fall.
Efter att hon åker hem så kommer det att vara gruvligt tomt här.
Har ju fått rå om henne i 4 härliga veckor.

Men det kommer inte att dröja särskilt länge innan hon är här för gott.
Hon har sagt upp sin lägenhet och runt slutet av oktober är hon tillbaka där hon hör hemma.
Har hon inte hunnit få tag på en egen lägenhet tills dess så får hon bo hos mig under tiden.
Jag bor ju mycket större än hennes pappa.

Hon tycker själv att hon fuckat upp livet men hon kunde ju inte veta att det skulle bli som det blev.





Jag har sagt till henne att hon varit modig som följt sitt hjärta i tron att hon hade en framtid med honom, han som efter att dom flyttade ihop backade ur och gjorde slut.
Och att hon nu inte längre vill bo kvar där uppe känns inte så konstigt då hon har all familj här och enbart flyttade upp för hans skull, då han inte kunnat tänka sig att bo i hennes stad.
Nu vet hon att hon har det i sig, prova sina vingar för kärlek och det hon vill ha i sitt liv.
Och att man överlever fast det inte blir som man tänkt...
Det är inte sånt man ska ångra utan lägga till i livserfarenheten.

Så nej, hon har inte fuckat upp sitt liv, dom var bara inte på samma våglängd längre...

Som mamma ser man till att man finns när barnen behöver tröst, goda råd, en famn att gråta mot, någon som kan förklara faser man genomgår, någon som stöttar och uppmuntrar, någon som ger hinkvis av kärlek, någon som lånar ut sitt öra och lyssnar, någon som alltid finns och som aldrig ger tappt utan bara fortsätter älska.
Som mamma gör man allt det och mer därtill.

Jag vet att det kommer att gå bra för Midi för hon är mogen och ansvarstagande.
Hon vet vad hon vill även om vägen just nu är aningens knagglig.
Hon har så mycket kärlek att ge och jag gissar på att hon med all säkerhet träffar någon som förtjänar hennes kärlek i sinom tid.
Hon är ung och har hela livet framför sig!

Nu ska jag dricka en kopp kaffe till och sen ska jag väcka ungdomarna så dom inte sover bort hela förmiddagen.

Ha en toppendag alla fina!

1 kommentar:

  1. Godmorgon!
    Ja, sånt är livet ! Här så kommer vi att vara hela familjen i ca 1 månad :) Härligt, härligt! 17 augusti börjar de 2 yngre skolan....och i slutet av augusti börjar äldsta dotterns skola igen! Nästa vecka ser ut att bli bra :)
    Ha en härlig fredag!
    Kram

    SvaraRadera