måndag 6 juli 2015

Något bättre nu...







Det känns bättre nu efter gårnatten.
Gårdagen var en mycket lugn historia.
Jag återhämtade mig och gjorde inget vettigt på hela dagen mer än att laga middag.
Det blev en kycklinggryta med massor av grönsaker.
Till den kokade jag ris och serverade sallad.

Jag kände mig väldigt urlakad vilket inte är så svårt att förstå.

En dikt jag skrev för några år sedan som handlar om just ångest;


Skräck



En natt gick jag genom mörka skogar 
driven 
av ett galet vanvett 

kvistar knastrade under mina 
blödande 
bara fötter 

det var ensamt 
det var bara jag 

men bakom mig hörde jag något smyga 
tassla 
obehagligt lätt 

trots att jag vände mig om 
fann 
jag inte minsta skugga 

ingen förutom mina rädslors 
tunga 
krumma dygd 

krypande, smygande på mig 
dödande 
som på en blixtklar sekund 

andhämtningen tung 
svår 
obevekligt påstridig 

gråten i kroppen som 
riste 
flämtande av smärta 

självande spasmiska 
rörelser 
genom mossbekläden mark 

djupdykning ner i mörkrets 
svarta 
helvetiska håla 


demonerna längs stigen 
blev 
fler och fler 

striden blev kort 
alltför 
kort 

när jag liggande 
darrande 

på marken gav efter 

gav efter för skräcken 
som 
sugit tag i mig 

skräcken som 

förlamade mig.




Min egen dikt om just ångest.
Känslor runt detta med ångest måste ut på ett eller annat sätt.
Att skriva är bra, att prata om det är oxå bra.
Jag hoppas givetvis att ångesten ska lätta så småningom så den blir lättare att hantera.
Och med samtalsterapin önskar jag att det ger den effekten.

I går när jag la mig så började benen brinna och det var inte nådigt.
Det var som att jag kunde se flammorna som steg upp från benen.
Kroppen är ganska så lurig.
När det gör så ont invärtes att man inte skulle kunna hantera det så kanaliseras ångest på ett sätt som är mer hanterbart.
Som ex kaskadkräkningar eller brinnande ben eller hjärinfarktskänning.
Tydligen så har min kropp bestämt att den kanaliserar ångesten så.

Nå nog om detta.
Det är tidig morgon.
Jag har varit uppe sen 05.
Å har än så länge inte gjort mer än druckit kaffe.
Ska snart göra chokladbollar då sonen frågade vackert igår om jag inte kunde göra det.
Givetvis, självklart.
Så snart ska jag gegga ner händerna.

Hoppas ni får en ljuvlig dag alla fina!

Kramen om!




6 kommentarer:

  1. Hoppas, hoppas att du får en fin måndag!
    Kramen om<3

    SvaraRadera
  2. Du är duktig på att skriva dikter. Synd att det handlade om hur dåligt du mår. Men det är nog bra att skriva av sej också:) Jag gillar dej, för du är en fin mamma...som dessutom gör som jag gjorde igår...kladdar ner händerna bara för våra barn. Vi är rätt lika i det:)) Ha en fin dag söta du. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessan,jag skriver andra dikter oxå som inte går i moll...
      Jag gillar att skriva om det mesta!
      Kram

      Radera
  3. God morgon ...ja vi har alla våra sätt att göra av med vår ångest o du skriver fint & med känslor om din, och vi hittar väl alla våra egna sätt. Men va roligt att ha barn som vill att man bakar :) blir säkert super gott kan jag tro :) bildbevis ;) önskar dig en skön måndag stor kram

    SvaraRadera
  4. minna lindeb7 juli 2015 06:39

    Fin dikt. Hemsk och sann. Fruktansvärd ångest du lider av. Den får tårarna att rinna och jag önskar verkligen att du får bättre sommardagar. kram från mej till dej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Minna för din kommentar.
      Tycker om att det jag skriver berör.
      Kram

      Radera