tisdag 1 september 2015

Att man kan vara så trött...




Det känns som om hela hjärnan har exploderat i tusen bitar.
Jag är så trött i hela mig att det nästan är svårt att klara av att ställa en fot framför den andra och ta mig fram här hemma.
Jag har vilat, jag har sovit en liten stund men hjärnan vill inte ge mig den ron att den stannar upp och är tyst.

Jag har haft samtal idag.
Det är två månader sen senast påminde min kurator mig, själv hade jag inte riktigt pejl.
Bara visste att det var länge sen.
Hen insåg att mig kunde man inte glesa ut samtalen med för att sen släppa.
Inte som jag mår nu.
Så det blev en ny målplan utifrån dagsläget och 15 nya samtal.

Alla som gått och pratat med en riktigt bra samtalspartner (oavsett vad dom har för titel) vet hur krävande jobbigt det är att sitta framför någon som ställer obekväma frågor, registrerar nyanser, tonläge, kroppsspråk osv.
Min är väldigt bra och ger sig inte hur jag än försöker att komma bort från de jobbiga frågorna.
Som i dag då hen frågade om jag har självmordstankar.
Jag kunde inte svara, svängde in på en annan linje.
Hen frågar gång nummer två, jag vet inte hur jag ska svara och hittar en annan vinkel att prata om.
Hen låter mig hållas ett tag sen tittar hen på mig och säger;
Nu ställer jag frågan för tredje gången, har du självmordstankar?

Å då var jag tvungen att svara, jag vet inte, kanske, mer än förut.
Tro nu inte att jag tänker begå självmord, ni alla fina som läser mig.
Det är inte riktigt så, jag vill inte göra det, jag kommer inte göra det men tankarna och planerna växer sig starka inom när jag inte mår bra.
Å jag är i början av en höstdepression och jag vet inte hur jag ska överleva ytterligare en höst och en vinter.
Då finns dessa konstiga tankar bara av sig själv.
För att allt är så tungrott.
För att jag inte orkar.
För att jag mår så jävla dåligt.

Men det är inte samma sak som att bestämma sig för att avsluta sitt liv!
Bara så ni förstår..det är skillnad på tanke och handling.

Nå i vart fall så blev det ett jobbigt samtal.
Vi pratade om sommarens berg-och-dalbana.
Det som varit bra som barnen, Beda, och "Snyggingen" och det som varit mindre bra och rörigt och mer svårhanterbart som att min vänskap med V.H gick upp i tomma intet.
Och andra saker jag inte nämner här.

Jag var så trött när jag gick ut därifrån att jag snubblade på fötterna.
Och så cyklade jag hem.
Väl hemma har jag krupit in i en kokong av tillfällig trygghet.
Det är en vecka tills nästa samtal.
Jag har en vecka att vila upp mig på...

Nu ska jag göra kväll, är som sagt trött som en tokig!

Ha en go kväll och sussa sött alla fina!

Kramen om!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar