fredag 18 september 2015

Ja men se där...




...jag hann nätt och jämt hem igår efter samtalet innan ovädret drog igång.
Sån tur brukar jag inte ha.
Att liksom missa ett ösregn under en cykeltur.
Jag brukar jämt hamna i sånt väder, så där ser man...

Samtalet handlade om den gångna veckan till en början.
Sen gick vi över till gränsdragning och hur jag gör det utan att be någon dra åt helvitto, något som jag har väldigt svårt för.
Alltså att be någon fara och studsa.
Inte ens min mor som betett sig så illa mot mig har jag bett dra...

Och så ett inlärt beteende som grundade sig i min barndom.
Det är kanske inte så svårt att lista ut vem som stod bakom det, min mor naturligtvis.
Det handlar om att jag aldrig har känt mig tillräckligt bra, att jag aldrig har haft rätt att säga ifrån och att jag alltid tagit på mig skuld då det blivit bråk och explosioner.
Det är svårt att hantera fortfarande.
Jag har ju liksom varit i fler relationer där det varit på exakt likadant sätt som i begynnelsen när min mamma började klandra mig och aldrig tyckte att det jag gjorde var tillräckligt för att jag skulle vara en bra flicka.
I begynnelsen när hon fick fröet att gro i mig.

Så självkänslan har alltid varit knak i mig, jag har alltid tagit på mig skuld för allt som hänt i mina relationer både i vänskapliga och i kärlek.
Jag har oxå fått höra att jag aldrig varit tillräckligt bra, på ett eller annat sätt.
När jag har sagt ifrån har vänskapen försvunnit eller kärleksrelationen exploderat.

Å så pratade vi om att ta plats.
Vilket jag alltid gjort då jag har karisma och är lättpratad.
Det i sig har lett mig in på många snåriga vägar.
Och det har blivit många explosioner just därför både från vänskapshåll och kärlekshåll.
Min x-make avskydde den sidan hos mig och det ledde alltid till mer bekymmer för mig.
Det finns en del fd vänner som aldrig tyckte om det hos mig, att jag bara kunde gå in på ett ställe och få uppmärksamhet.

Om vi återgår till dålig självkänsla så har jag däremot alltid haft ett mycket gott självförtroende.
Jag är väldigt orädd av mig och mycket oblyg.
Kan vara ganska så kaxig, har inga svårigheter att prata med nya människor.

Så kontentan är att jag är en komplex person med en hel massa motstridigheter inom mig.
Mycket som måste nystas upp och redas ut.
Tack och lov har jag en mycket bra kurator som har hittat gropunkterna i mig.

Nå det var igår, idag är en helt annan dag.
Regnet fortsätter ösa ner.
Mini har tagit bussen till skolan.
Han kommer ikväll och hämtar sina saker, det är dax för pappavecka igen.
Midi sover fortfarande.
Hon åker hem i eftermiddag.

Så jag blir ensam...
Å det ska jag väl klara av antar jag.

Hoppas ni får en toppendag alla fina!

Kramen om!


7 kommentarer:

  1. Idag känner jag mej hängig..det bara regnar o regnar. Började igår på eftermiddagen!
    Dottern C kom hem igårkv ...mysigt!
    Ha en bra fredag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du är en cool typ, Millan!

    SvaraRadera
  3. Du om någon ska känna att du är en bra mamma och en superbra person. Det tycker jag!:) Man blir ledsen när man hör hur du blivit nedtryckt och inte fått beröm. Men det får du av mej:)) Ha en jättefin helg. Kraaaam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessan, min mammaroll har jag inga problem med, jag vet att jag är en väldigt bra mamma till mina barn det är allt det andra när det gäller min person som krånglat.

      Radera
  4. Du är modig och stark. Med positiv synsätt i livet klarar vi oss igenom dom mest överjävliga händelser och upplevelser. Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Jag vill gärna tro det, att jag är modig och stark annars hade jag nog inte alls velat ta itu med mitt inre.
      Kram

      Radera